Rapport från ASCO 2024 - Gyn-onkologi från ASCO

Gyn-onkologi från ASCO, Gabriel Lindahl

Under det nyligen hållna webbinariet presenterades viktiga forskningsframsteg inom bröstcancer från ASCO 2024, med fokus på behandlingar för HER2-negativ cancer, där nya klassificeringar som HER2-low och K2 ultralow introducerades. Dessa framsteg pekar mot ökad användning av läkemedlet trastuzumab-deruxtecan, vilket visade på förbättrad progressionsfri och delvis total överlevnad, trots observerade allvarliga biverkningar jämfört med standard cytostatika. Diskussioner om CDK4-6-hämmare belyste deras varierande effektivitet beroende på patientens cancerprofil, vilket understryker personaliserad medicins viktighet. Resultaten för trippelnegativ bröstcancer framhävde carboplatins värde i behandlingsscheman, och potentialen i adjuvant immunterapi efter neoadjuvant behandling betonades som lovande, trots behovet av ytterligare forskning och bättre biomarkörer för att optimera behandlingsstrategier.

(denna sammanfattning är AI-genererad, scrolla ner för en fullständig utskrift av webbinariet)

Se fler föreläsningar under detta webbinarium:

• Bröst-onkologi från ASCO, Alexios Matikas
• Lung-onkologi & CNS, Signe Friesland
• GI-onkologi från ASCO, Leif Klint
• Melanom från ASCO, Gustav Ullenhag

Fullständig utskrift:

Välkomna ni alla som är uppkopplade till dagens stora webbinarium Aska och höjdpunkter från årets möte i Chicago för bara några veckor sedan och vi börjar med. Bröstonkologi som docent Alexios Matikas som är bröstonkolog på Karaditska universitetssjukhuset kommer att dra för oss. Varsågoda Alexios, jag lämnar ordet till dig och tackar att du är med. Tack så mycket, tack för inbjudan och en introduktion. Jag ska bara dela min skärm så... Vi kommer att prata nu om bröstcancer på ASCO 2024. Kanske inte så mycket som var groundbreaking men många intressanta studier. Vi börjar med metastaserad bröstcancer Det som vi redan vet om HER2-negativ bröstcancer är att de senaste två åren sen ASKON 2022, har vi fått en ny klassificering av HER2-low. Och HER2-low betyder i min kystokemi 1+, eller 2+, med negativ isch. Cirka hälften av alla bröstcancer eller två tredjedelar av hormonresidropositiva bröstcancer är hair-to-low och de kan behandlas med trastuzumab-dryckstekan i andra cytostatiska linjer på basen av Destiny Breast 04 som presenterades för två år sedan som visade förbättrad total överlevnad jämfört med cytostatiska physicians choice. Det som kom nu på ASCO 2024 är K2 ultralow. Det är två tredjedelar av positiva K2-negativa som är K2-low- och en fjärdedel som är K2 ultralow. Med andra ord är det mellan immun- och kystokemin 0 och 1+. Så mindre än tio procent av tumörceller visar membranuttryck. Och man presenterade, det var Giuseppe Corigliano som presenterade Destiny Breast 06, en fast re-randomiserad studie Till hormonreceptor-positiva patienter till första cytosatkalinjen med ett andra året efter progres på endokrinbehandling och CDK4-6-hämare. Och man inkluderade patienter med HER2-LOW och ULTRA-LOW-sjukdom och de randomiserades till antingen trastosodier sekant eller Physicians Choice-kemoterapi till Vartaxan, Paclitaxel Nabactaxel eller Capicitabin. Och primary endpoint var progrepons fri överlevnad och overlast survival var en key secondary endpoint. Och här kommer resultat från två låg patienter Transfusmoderingssträckan förlängde både progressionens fria överlevnad och det var en signifikant skillnad där, 5,1 månader skillnad jämfört med statiska aktivitetssäkerhet och en icke signifikant förbättring av total överlevnad med fasad ration 0,83 men ganska tidigt så att de fortsätter det var en interim analys och de påpekade –att 20 procent av patienter som hamnade i kontrollgruppen– –fick trastuzomab-deruxtecan efter progress på psykostatisk behandling. När man tittar på Forest blott ser man att alla kliniska subgrupper– –hade förlängt progress hos föröverlevnad med trastuzomab-deruxtecan. Det som är intressant här är H2-status Till skillnad från Destiny Press 04 så beskrev man här i Destiny 06 en skillnad mellan 1+, 2+, och ish-negativ. Ni ser Hazard Ratio 074 respektive 043. Man presenterade inte tester för interaktion så vi vet inte om det här är en formell interaktion. Och... Som sagt så det 152 patienter med helt och ultralångt cancer, 0 till 1, med andra ord, utan rött. Och progressionsfri överlevnad var bättre med trastation och dricksträckan. Så det var samma absoluta skillnad eller liknande resultat skillnad med 4,9 månader och en trend för förbättrad total överlevnad Och när man ser även på Objective Response Rate så ser man 56% svarade på Trastuzumab-deroxetekan av de som är H2-low och 61,8% av de som är H2-ultralow. Med andra ord så ser vi samma relativa och samma absoluta vinst mellan H2-low och H2-ultralow patienter när de behandlas med Trastuzumab-deroxetekan. Men så vi som har använt och ni som har använt trastosomatiruxetekan vet att det är en toxisk medicin. Men glöm inte att patienterna exponerar mycket längre tid för trastosomatiruxetekan och eftermiddagshetostatika så det kanske... Normalt att vi ser högre risker för biverkningar, men vi ser här allvarliga biverkningar typ 20% jämfört med 16% med cytostatika, så terapeutehåll 48% jämfört med 38%. Dosidrivisering det här är intressant, det var mycket vanligare med capcitabin på grund av fanfotosyndrom jämfört med trastosomat och ruxetacan och det visar mig att vi inte har erfarenhet på behandling med trastosomat och ruxetacan, vi vet inte när vi ska dosidrivisera och om dosidrivisering påverkar terapieffekt. Fler patienter avbröt sin behandling 14% de flesta på grund av pneumonit och det fanns 5% Toxiska dödsfall jämför med noll med cytostatika så det är klart att det är mer toxisk behandling. Om vi fortsätter nu med strypcancer, det var en intressant retrospektivstyre från Italien om CDK4-6-hämmare. Vi har tre studier som är påstående på oss alla kvinnor. Paloma 2 med palbocyklib, Monac 3 med abemacyklib och Mona Lisa 2 med ribocyklib. Formellt positiv för total överlevnad är det bara Mona Lisa 2. Det fanns en klar trend även med abemacyklib och ingen signal alls med palbocyklib för någon. Det som vi såg här är en stor retrospektiv studie Från Italien. Man jämförde alla tre CDK4-sexhemmarna i första linjen. Och man såg där att balbocykliv är kopplad till sämre överlevnad jämfört med ribocykliv och abemacykliv. Och man kunde hitta specifika scenarier där vissa CDK4-sexhemmare är bättre än andra. Till exempel luminala B-cancerer och endokrinresistenta cancerer. Det kanske är bäst att man behandlar dem med ribocykliv och abemacykliv. Medan äldre kvinnor med varaskelettmetastasering kan behandlas även med palbocyklid utan att se någon skillnad i total överlevnad. Och med tanke på det kanske lite mindre biverkningsprofil kan det vara ett alternativ. Men återigen det här är en retrospektiv studie där det inte är en randomiserad jämförelse och det kan finnas confounders i de här resultaten. Sen en annan relevant studie var Postmonarch. Vi har tre randomiserade studier som har tittat på CDK4-6-hemmare efter progress på CDK4-6-hemmare till exempel Här har vi två studier med palbocykliv, PACE och Palmyra, båda var negativa. Och en med ribocykliv, efter progress på mest palbocykliv och det var positiv. En liten skillnad i progressionsförorebelövningen. Nu presenterade man post-Molnark. Det är en studie som inkluderade patienter som hade fått CDK4-sexhammar i första linje och patienterna randomiserades till full västrand med eller utan abemacykliv. Man såg bara en liten skillnad i progressionsfri överlevnad, 6,0 i 5,3 månader. Man kan säga att det är en statistiskt signifikant skillnad men dess kliniska betydelse kan ifrågasättas. Och när man tittar på föresplån och olika subgrupper så ser man längst ner att de patienter som hade fått ribocyklib i första linjen hade ingen nytta med fortsatt CDK4-6-inhibition. Och det visar oss kanske att ribocyklib är en svagare medicin och då kan det vara värt att fortsätta Med ABEMA-cykler vid andra linjen men det fanns ingen certifikt signifikant interaktion sannolikt på grund av ganska liten sample size. Och man kan även fundera på Sonja-studien, den som presenterades förra året, där man kollade om det verkligen är värt att köra studier i första linje eller om det går lika bra att köra i andra linje. Och det fanns ingen skillnad i total överlevnad mellan de två strategierna. Så jag personligen skulle jag inte behandla någon patient med CDK4-6-hemmare beyond progression och CDK4-6-hemmare i första linje. Det väldigt liten skillnad, med liten förbättring av prognos för överlevnad och en mycket stor studie i Sonya som har visat övertygande resultat att det går bra att vänta och ge åtminstone till vissa patienter CDK4-6-hemmare i andra linje. En kort sammanfattning om spridd cancer, så nu ser vi en utvidgad population som kan behandlas med TDD-XTD, det finns inget godkännande förstås, men nu pratar vi om 80% av pulmonala cancer som kan behandlas med TDD-XTD. Det finns skillnader mellan CD4-6-hämmare men det finns ingen randomiserad studie som har jämfört alla tre. Jag skulle inte behandla Beyond Progression med 646 hemmare och vi väntar nu förstås på TDXT i första linje. Det fanns en fas 1-studie som jag inte visar nu men vi väntar på de resultaten sannolikt nästa år representeras för helt positivt cancer. Och sen när det gäller tidig cancer kanske lite mindre viktiga resultat. Men det kräftelse av tidigare studier till exempel. Bör vi behandla våra trippelnegativa patienter med carboplatin? Vi har fyra studier. De flesta är positiva, eller alla var positiva för patologisk objektrespons. Bara den amerikanska studien ser ut att bli negativ för event-free survival. Nu kom en femte studie från Korea. Det visade bättre event-free survival med tillägg av carboplatin. Så självklart bör vi behandla med carboplatin alla trippelnegativa patienter Och det som är intressant är att i den studien kliderade både preoperativt behandlade patienter och adjuvant behandlade patienter och man såg en ännu större vinst när karboplatin gavs som adjuvant behandling. Så om det finns triple negativa patienter som opereras primärt av någon anledning då kan det vara bra att de behandlas med karboplatin postoperativt. En annan intressant studie som presenterades var AIBRAVE en studie om adjuvant immunterapi utan neoadjuvant komponent med avelumab. Den studien inkluderade mest patienter med triple negativ cancer som hade behandlats preoperativt och som hade invasivt kvarvarande sjukdom. De randomiserades till avelumab och observation Skillnaden, det fanns en tydlig trend i event free survival men det var inte signifikant men skillnaden gick total överlevnad och distant disease free survival var båda signifikanta. Med andra ord så såg man färre 4-8 fall när patienterna behandlades med Avelumab. Efter neoadjuvant cytostatika. Självklart är det inte godkänt och jag vet inte om det kommer godkännas på basen av den studien men det är intressant att se att den adjuvanta komponenten kan vara viktig hos patienter som inte fått neoadjuvant immunterapi. Och en påminnelse, på Antonio i december presenterades Alexandras studie Där inkluderades patienter efter primärkirurgi och adjuvanscytostatika. Så inga neoadjuvanbehandlade patienter. Och adjuvan adesolizumab förbättrade inte disease-free survival. Med andra ord, man måste selektera patienter om det någonsin blir godkänt. Så om vi ska behandla med adjuvanimmunterapi eller inte. Men återigen, det inte godkänt att göra så nu. Det är bara intressanta resultat i nu läget. Det är bara att betona vad jag sa precis nu. Det är en formellt negativ studie för primary endpoint. Event-free survival var formellt negativ. Men man ser att nödjobbanbehandlade patienter hade en större nytta av nödjobban Avelumab och total överlevnad var bättre. Det är signifikant bättre hos Avelumab-behandlade patienter. En annan intressant studie, också retrospektiv, handlade om adjuvant endokrinbehandling hos IRLO-patienter. Nu finns det mycket data som visar att IRLO-sjukdom är biologiskt triple negativ. Man ser samma prognos, man ser samma genexpression, man ser samma patologisk komplett respons jämfört med triple negativa patienter På ASCO presenterades en retrospektiv studie från National Cancer Database i USA. Det var stor studie med 7 000 patienter alla i IRLO Och det som man gjorde var att de jämförde total överlevnad hos adjuvant- och endokrinbehandlade patienter och icke-endokrinbehandlade patienter Så ganska enkel design men återigen en retrospektiv analys. Och även när de justerade på olika faktorer så såg man bättre total överlevnad efter adjuvant och endokrinbehandling I Sverige betraktas de patienterna som trippelnegativa. De behandlas inte med endokrinbehandling. Jag säger inte att vi bör behandla alla patienter nu med endokrinbehandling. Men det finns säkert några få som har ett luminalt fenotyp som får nytta av endokrinbehandling. Men vi behöver en randomiserad studie för att kunna dra slutsatser. Och min sista studie är från Spanien. En tidigare publicerad studie från GECAM-gruppen om adjuvant kapacitabin. Ett tillägg av adjuvant kapacitabin till pripenegativa patienter. Vissa hade fått preoperativ behandling och hade kvarvarande invasiv cancer. Andra hade blivit primärt opererade. Man har tidigare visat att non-base-alike patienter Enligt immunhysterokemi eller PAM-50 hade en stor nytta av kapacitabil medan basalike-patienter hade ingen nytta av kapacitabil. Och det som man gjorde nu, man kollade bara på en markör immunhysterokemi FOXC1, som predikterar basalike-fenotyp. Så högt uttryck av FOXC1 visar basalike, ingen nytta av kapacitabil Lågt uttryck visar non-basalike, det är cirka 30% av alla patienter och det predikterar stor nytta kapacitabilitet. Om vi får bekräftelse av andra studier som har undersökt adjuvant kapacitabin efter en adjuvant behandling så kan det vara en mycket kliniskt värdefull markör. I nuläget har vi flera behandlingar, till exempel kapacitabin och lafarib hos germelibracamiterade patienter och pembrolizumab som vi kan använda. Vi vet inte hur vi kan kombinera dem eller sequencera dem. En sån prediktiv markör kommer göra en stor skillnad, men återigen, vi behöver bekräftelse. Det här är min sista studie om ctDNA. Det är en subgruppsanalys från Monarch i-studiet. Adjuvant abemacyclic hos liminala patienter. Några få patienter, cirka åtta procent, hade positiv ctDNA. Och man ser en enorm skillnad i disease-free survival. Men om centredörerna blev negativt från positivt så ser vi en tydlig förbättring i disease-free survival Det har vi tidigare sett även med cirkulerade tumörceller före och efter adjuvant cytostatika. Vi hade sett att patienter som hade positiva cirkulerade tumörceller hade sämre prognoser än de som blev negativa från positiva. Och cykeländertumorceller såg vi mycket mindre skillnader i disease-free survival jämfört med CT-DNA. Och varför? Den som CT-DNA avvissar är sannolikt räddad av metastaserad cancer. Så frågan är om vi kan göra någonting för att förbättra överlevandet hos dessa patienter. Och det är ett stort frågetecken. Vad är det för klinisk utbildning att mäta och följa upp CT-DNA om vi inte kan göra någonting? Vi behöver fler studier jag tänker. En kort sammanfattning. Alla trippelnegativa patienter nästan alla, de som har relativt stora cancer i alla fall, bör behandlas med krepoplatin, antingen medadjuvant eller medadjuvant. Det är för tidigt att säga någonting om adjuvant immunterapi. Vissa ILO-patienter får nytta av en behandling och det måste absolut undersökas i en prospektiv randomiserad studie. Foxy 1-uttryck. Det mycket lovande, men det behöver valideras i en randomiserad studie. Det kan förenkla vår postnöjd behandling av negativa patienter Och sätta DNA. Det är mycket starkt prognostiskt. Men frågan är vad vi kan göra med den informationen. Så tack för verksamhet. Jag kan ta frågor om det finns några. Tack själv Alex för en jättebra dragning av spännande studier. Inga frågor i chatten än, skriv jättegärna ni som är uppkopplade så att det blir ännu mer lärorikt. Men jag kan gärna börja om jag får och jag tänker vad blir nu mest viktigt Praxisförändrande vad ska vi förändra imorgon? Eller vad borde vi ha ändrat för två veckor sen? Imorgon kanske ingenting, men för två veckor sen kanske. Alla negativa patienter bör behandlas med carboplatin, det är klart. De har bättre total överlevnad. Man har sett det i en uppdaterad metaanalys publicerad i Annals på Oncology. Det är inte så mycket med toxisk NDGS, med vekovisschema- i kombination med patelitaxel. Det är vår erfarenhet. Men annars inte så mycket just nu. Även om Destiny Press 06 visar bättre total överlevnad- så varför ska vi inte använda TEDxD i andra linjen? Det är lite svårt att byta från CDK4-6 hemmare Då har vi långvarigt god kontroll över sjukdomen, mycket middagbiverkningar. Då ska vi byta direkt till intraceason och druckstekan. Det känns svårt. –Det är ett stort steg. –Exakt. Capacitabinder är en enkel medicin så det är för oss. Mycket milda biverkningar, inget håravfall. Det har betydelse för våra patienter, förstås. Självklart kommer det att finnas patienter som verkligen behöver respondera på behandling– –de som progrederar mycket fort på studiefyrastexämning. Men jag tror inte att blir praktiskt för hela populationen Nej precis. Och sen hade jag en till fråga om jag får det med ultralow. Hur kommer våra patologer att kunna hjälpa oss med det och kommer vi att få svär på detta? När vi träffar en patient imorgon som säger att jag egentligen har ultralow-tumör, vad svärar du? Ja, det är en mycket bra fråga. Det diskuterades på ASK efter presentationen på decennium 06. Det fanns sådana studier och den optisk kassan kommenterade på det. ASI vi har nu är mycket bra för att selektera bort två negativa cancerer. Det är inte för att urskilja noll och ultralång. Vi kommer behöva ny ASI för att kunna göra det. Så vi har riskerat några få patienter typ 140 patienter som hade fått nördhjälpsbehandling. Och nästan alla blev, 93 procent blev ultralång. Andra har visat att det är 60 procent av 1,2-nål som är ultralång. Så vi har inte standardiserat definitionen vi har inte en bra ASI för att kunna göra det. Så jag tror inte det blir praktiskt tredje nu nästa vecka. Fråga i chatten. Tack för en spännande presentation. Antar att det är inom coloncancer pågår studier på att CTD är styrd adjuvantbehandling vid bröstcancer Ja men exakt. det är det som jag menar Vi behöver studier. Ni såg kurvorna här. De här patienterna behöver vår hjälp De har mycket sämre prognos. Men att ändra strategi att lägga till extra behandlingar, det kan inte baseras på prognostisk information vi får av CTDNA. Varför har CTC-cyklerna misslyckats? När man försökte göra det på metastaserade patienter såg man ingen förbättrad total överlevnad. Varför ska vi mäta CTC om vi inte kan göra nåt med informationen? Vi måste vänta innan det blir aktuellt. Ja, men konceptuellt är det väldigt lockande att... Ja, jag föreslår att vi byter ämne nu. Återigen stort tack Alex att du var med. Njut av semestern nu.