Hiv i primärvården

Här kan du se fimen från webbinariet Hiv i primärvården

Webbinariet om HIV i primärvården lyfter fram viktiga insikter om hantering och vård för personer med HIV i Sverige. Framstegen inom behandling har förändrat HIV från en dödsdom till en hanterbar kronisk sjukdom, där över 98% av patienter är välbehandlade och smittfria. Trots detta kvarstår utmaningar, inklusive stigma, sen diagnos och otillräcklig testning, särskilt för heterosexuellt smittade och äldre individer. Vikten av tidig upptäckt och behandling betonas för att minska risker och förbättra livskvalitet. Webbinariet uppmuntrar primärvården att ta en aktiv roll i HIV-testning och hantering, avdramatisera testningen och arbeta för ökad kunskap för att minska stigma både inom vården och samhället. Samarbete mellan vårdinstanser lyfts fram som avgörande för att förbättra vården för personer med HIV.

(denna sammanfattning är AI-genererad och inte korrekturläst, scrolla ner för en fullständig utskrift av webbinariet)

Agenda

Inledning – Magnus Gisslén

Hiv i Sverige 2024 – Christina Carlander, docent, överläkare, Infektionskliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm

Vad bör primärvården vara uppmärksam på – Aylin Yilmaz, docent, överläkare, Göteborgs universitet

Okunskap och stigma – Anna-Mia Ekström, MD, MPH, PhD, professor, Karolinska Institutet, Stockholm

Diskussion

Moderator: Magnus Gisslén, professor, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Tack till:

Fullständig utskrift:

[00:00:00] Niklas Lundblad: Hej och välkomna till dagens webbinarium från oss på Mediehuset. Niklas Lundblad heter jag och med mig idag har jag Magnus Islén, Kristina Kallander, Aileen Gilmas och Anna-Mia Ekström. Och vi ska prata om HIV i primärvården. Innan vi börjar vill jag givetvis tacka våra sponsorer, Gilead och GSK, som gör det här mötet möjligt.

[00:00:27] Och jag vill uppmana alla er som tittar att ni får jättegärna ställa frågor. Vi har en massa tid för diskussion mot slutet av mötet här. tittar ni på en dator så kanske man måste minimera videon från helskärmsläge för att komma åt frågespalten. Och tittar ni på en padda eller en telefon så finns det en liten tab på ena hörnet där man kan få bläddra mellan frågorna och videon.

[00:00:51] Ni behöver inte pausa videon utan bara minimera den för att kunna skriva. Och det är bara ni själva som ser era egna frågor och sen så tar Magnus upp dem mot slutet här. Med det så lämnar jag över ordet till dig Magnus. Tack

[00:01:05] Magnus Gisslén: så mycket Niklas och jag säger också välkommen till alla. Jag är då infektionsläkare och professor i infektionssjukdomar vid Sorgenska akademin.

[00:01:15] Och det här lunchseminariet ska ju då lyfta olika aspekter på HIV som kan vara aktuella i primärvården. Det är passande att vi har det här idag. På söndag är det World AIDS Day, den första december varje år. En dag som är väldigt viktig för många som har levt med HIV och för många som jobbar med HIV.

[00:01:37] Och utvecklingen när det gäller HIV har ju varit enastående. Det har varit en fantastisk utveckling När jag började så dog alla. Det var en dödsdom. Alla mina patienter i princip dog. Och nu har vi hamnat i ett helt annat läge som vi ska få höra om idag. Det är nästan obegripligt ofattbart När man tänker tillbaka Och som sagt, ställ gärna frågor.

[00:01:56] Vi tar eventuellt några efter varje presentation och sen har vi tid på slutet också. För det är bra om vi kan få till en diskussion. Och med det så hälsar jag då Kristina Kallander från Karolinska universitetssjukhuset Välkommen att köra igång.

[00:02:14] Christina Carlander: Tack så mycket Magnus och tack för inbjudan och att vi pratade om hur i Sverige idag.

[00:02:20] Och det är ungefär 8500 personer som lever med en diagnostiserad HIV i Sverige idag. Och jag tänkte att vi skulle börja med att prata lite om vem det är. Och ungefär 40% är kvinnor och ungefär 60% är män. Och det är nog ganska vanligt att man tror att det är betydligt fler Män här, men det är ganska...

[00:02:52] Lika i grupperna. Och om vi tittar på hur åldersfördelningen ser ut så är de flesta mellan 40 och 60 år och kanske därför också har mer behov av en primärvårdskontakt. Vi har en åldrande grupp med HIV. Om man tittar på hur man har fått HIV så har ungefär hälften fått HIV genom sex med motsatt kön heterosexuellt och ungefär 30% via sex med samma kön.

[00:03:30] En väldigt liten andel, bara 4% har fått HIV genom drogmissbruk och den siffran tror många också är högre men nog väldigt liten Och sen är det 3% som har fått HIV via födseln från sin mamma i samband med förlossningen. Och då är det ju så att om man har en välbehandlad HIV så avförs inte HIV i samband med en graviditet.

[00:03:55] Utan det här är kvinnor som då antingen inte har vetat om att de har HIV i samband med graviditet eller inte haft tillgång till behandling. Och då är det ju personer som då har migrerat till Sverige efter den här graviditeten. 1% ungefär har fått HIV via blodprodukter och det är ju nästan bara personer som då har fått sin HIV redan under 80-talet via blodtransfusioner innan man testade för det.

[00:04:30] Och om man sedan går vidare och tittar på var man är född någonstans om man lever med HIV i Sverige. Då är... Ungefär 30% födda i Sverige. Och lika många är födda i subsahariska Afrika. Så det här är de vanligaste ursprungsländerna. Sedan kriget i Ukraina så har den här siffran på hur många som är födda i Östeuropa Centralasien ökat.

[00:04:55] Om vi tittar närmare på de här 5% så är det nästan 40% som är från Ukraina och 21% från Ryssland. Men alltså inte 40% av den totala gruppen utan av de som är från Östeuropa Centralasien. Och hur vet vi det här? Jo, vi har Infka HIV som är ett kliniskt beslutsstöd som vi använder när vi träffar våra patienter som lever med HIV.

[00:05:24] Där vi kan titta på behandlingsresultaten på ett väldigt bra sätt tillsammans Och den datan vi har då i det kliniska beslutsstödet exporteras till kvalitetsristet så att vi kan se hur behandlingsresultaten ser ut över hela landet och att det är en jämlik och god vård. Så över 99 procent av alla som lever med en diagnostiserad HIV är med här.

[00:05:46] Och då kan vi också använda den datan till forskning förutsatt förstås att vi har etiskt tillstånd för de olika projekten. Och ni kanske har hört på nyheterna att Sverige uppger svaret först med att stoppa HIV-epidemin. Och det baseras på den här artikeln som jag har med här som ni kan läsa mer om.

[00:06:14] Men jag tänkte att jag skulle berätta lite om den här artikeln för det är spännande nyheter. Bakgrunden är att WHO har som mål för HIV-vården något som kallas för 95-95-95. Det innebär att 95 procent av alla som lever med HIV ska känna till sin diagnos, alltså ha en diagnos. Av dem ska 95 procent stå på behandling och av dem som står på behandling ska 95 procent vara välbehandlade.

[00:06:44] Och det här sammanfattar resultaten från den här studien och jag kommer gå in mer i detalj på det här. Men den visar att sedan 2018 så når Sverige alla de här tre målen. Men om vi börjar med det första målet som är mörkertalet, alltså hur många vet inte om att de har HIV trots att de lever med det. Det har ju varit det svåraste målet Att

[00:07:13] besvara,

[00:07:16] en mörkertal är ju svårt att besvara.

[00:07:19] Så att man har gjort tidigare olika typer av kalkyleringar som har varit mer eller mindre bra. Och nu kommer en ännu bättre skattning av det här med den här studien. Så det man har gjort här är att man har tagit all data som finns tillgängligt i Infka HIV. Mellan 1979 och 2023. Så data på mer än 13 000 personer med HIV.

[00:07:42] Det är förstås helt avidentifierat när man tittar på den här data. Så det går inte att veta vem som är vem. Och sen har man använt matematiska modeller för att skatta tidpunkten för infektion. Alltså inte när man fick diagnosen utan när man faktiskt fick HIV. Och då finns det ju mycket labbdata i Infcare som man kan använda och även demografisk data som födelseland och datum för immigration och så.

[00:08:10] Men här har man dessutom kunnat utgå från en grupp där man faktiskt vet när man fick HIV. Det är personer som har testat sig väldigt ofta så att man vet precis när överföringen skedde. Och då har man kunnat följa deras labbnivåer efter det här. Och kunnat utifrån den då bygga modeller. Man har också tittat specifikt på de olika virusvarianterna de har.

[00:08:40] Och med det här så har man då kunnat skatta tid för infektion Och det här är då en bild som visar mellan 2004 och nu, 2023, hur många som har en odiagnostiserad HIV som var i mörkertalet. Och då har man i den här studien delat upp alla, dels hur man har fått HIV men också om man bodde i Sverige när man fick HIV.

[00:09:11] Sen kan det vara så att man bor i Sverige men man åker på en resa till Thailand och får HIV där. Då hör man fortfarande till den här gruppen när man är bosatt i Sverige vid infektion. Och så har vi en stor grupp som har migrerat till Sverige efter att de fick HIV. Så har vi delat upp det. Och det man kan säga här är att överlag så har ju antalet med odiagnostiserad HIV minskat över tid.

[00:09:40] Men det jag vill lyfta och som kan bli särskilt intressant om man just jobbar inom pulmärvården det är att den här gruppen hur man har fått HIV heterosexuellt och man är bosatt i Sverige vid infektion den gruppen är fortfarande störst och även har minskat lite. Och det är ju en grupp som vi då borde kunna hitta.

[00:10:05] De bor i Sverige och de har HIV. Så det här behöver vi bli

[00:10:10] bättre på att testa den gruppen.

[00:10:17] Och om man då

[00:10:17] tittar på antalet nya diagnoser över tid hos personer som var bosatta i Sverige när de fick HIV så ser de blåa det är då de som har fått HIV heterosexuellt. Och där ser vi att det har gått ner lite grann framförallt sedan vi började behandla alla oavsett immunförsvar eftersom välbehandlade HIV inte smittar Vi återkommer till det.

[00:10:48] Men man ser ändå att det finns saker kvar att göra för att identifiera de här personerna tidigt. Om man tittar på de gröna som är de som har fått HIV via intermedelsmissbruk så ser vi att det är väldigt få fall. Så vi har ingen smittspridning bland personer som använder droger i Sverige och det är vi väldigt tacksamma för.

[00:11:11] Och sen har vi röda män som har sex med män. Och där ser vi att det har gått ner mycket de senaste åren. Och det är sannolikt framförallt på grund av preexpositionen Som spofylax som jag använder. Jag ska förklara närmare vad det är. Då är det personen som utsätter sig för risk att få HIV, det vill säga man har mycket oskyddad sex.

[00:11:40] Då kan man stå på prophylaxbehandling som innebär i princip att man tar två tredjedelar av en HIV-behandling. Antingen varje dag eller om demand, alltså när man vet att man kanske hamnar i en risksituation. Och då är gången så att man får nya recept som håller var tredje månad och så får man lämna ett nytt HIV-test och är det negativt så kan man få nya recept.

[00:12:06] Det här skyddar väldigt bra mot att få HIV om man tar medicinen på ett bra sätt. Idag är det mer än 4 000 män som har sex med män som står på PrEP. Och sannoliken står jag med till att vi ser betydligt färre fall i den gruppen. Vi försöker att nå heterosexuella som är riskutsatta men där är det svårare att nå.

[00:12:33] Till exempel om man åker mycket resor utomlands och har oskyddad sex men även kvinnor

[00:12:42] som sedjer sex. Och om man tittar

[00:12:51] på tid till diagnos så har den tyvärr ökat för personer som har fått HIV via sex med motsatt kön. Där ser vi den här rödmarkerade med blåa Den här indikerar hur lång tid det tagit från att man fick HIV tills man fick sin diagnos.

[00:13:14] Så det här visar också. Från annan vinkel att vi behöver bli bättre på att testa personer som har fått HIV heterosexuellt. De gröna visar intervenörsmissbruk och det är väldigt breda konfidensintervall här och det är för att gruppen är så liten så att det är svårt att få exakta resultat. Och sen när vi tittar på de som har fått sex med samma kön så ser vi att där har det ju skett ganska lite vad det gäller att tid från att man har fått HIV till att man har fått diagnos är ganska lik över tid och vi vet också att det är den här gruppen som är bäst på att

[00:13:55] testa sig om man ska analysera.

[00:14:01] Så det var Möketals... Sen om vi går vidare till hur många som står på behandling så är det betydligt lättare att skatta. Då har vi data från Infka-ariv och här kan vi då se alla som står på behandling i Sverige sedan 2010. Då ser vi att vi nådde målet redan 2016 och idag står 98,6% på behandling i Sverige.

[00:14:30] Sen om vi går vidare till det tredje målet som är att 95% ska vara för allbehandlade. Vad menar vi med det? Jo då menar vi att i Sverige har vi måttet att man ska ha mindre än 20 viruskopior per milliliter blod vilket är det lägsta som våra maskiner kan mäta. Men enligt WHO så räcker det att man ligger under 200 och då är man inte Det här är vårt behandlingsmål.

[00:15:05] Och där ser vi här att här har vi resultaten från det senaste året fördelat på alla olika kliniker som följer personer med HIV i Sverige och då ser vi att alla kliniker når behandlingsmålet med virusnivå mindre än 200 och tittar vi på hela landet så ligger det på 98,8%. Att det här kan se ut som att det skiljer då mellan 95% på någon har ganska mycket att göra med att om man har en väldigt litet antal patienter på en lite mindre klinik så räcker det ju med några enstaka som inte når behandlingsmålet för att det ska gå mycket i statistiken.

[00:15:51] Men fantastiskt

[00:15:53] fina resultat och jämlik vård över hela landet. Så vad innebär välbehandlad HIV för den här personen som lever med HIV? Dels är det så att har du en välbehandlad HIV så får man inga symptom av HIV och man kan inte utveckla AIDS. Så mår man dåligt så beror det på någonting annat än HIV.

[00:16:13] Alltså om man söker med sjukdomssymptom så ska man leta efter någonting annat om man har en välbehandlad HIV. Och överlevnaden motsvarar personer utan HIV och är bättre än en rökare. Och om man har en välbehandlad HIV så smittar man inte. Och det gäller även vid ofylldad sex, det vill säga utan kondom.

[00:16:38] Och det betyder att personer med välbehandlad HIV enligt Svensk Smittskyddslag behöver inte berätta att de har HIV

[00:16:44] innan.

[00:16:50] Och hur vet vi då? Att man är smittfri vid

[00:16:52] välbehandlad HIV. Eller som det också kallas för undetectable HIV One of the studies that has shown this is the partner study, where one in the pair lived with a well-treated HIV and the other was HIV-negative. Då definierade man det som sagt att man skulle ha virusnivå mindre än 200 och man använde då inte kondom i de här paren.

[00:17:20] Då var det både män som hade sex med män och heterosexuella och en himla massa samlag räknades. Ingen smittades då mellan paren. Däremot så var det några av de HIV-negativa som fick HIV. Då kunde man se att de hade haft sex med någon annan När man tittade närmare på virusvarianten. Där vet vi att välbehandlad HIV är smittfri HIV.

[00:17:50] Och vad innebär det här för mig som vårdpersonal och hur ska jag skydda mig? Då är det så att det är basala EGR-rutiner som gäller. Och det är samma skyddsutrustning oavsett om patienten har en känd blodsmitta eller ej. Det gäller ju även hepatit C och hepatit B. Och samma skyddsutrustning oavsett om patienten har välbehandlad HIV eller HIV-AIDS.

[00:18:11] Så inga dubbla handskar behövs, inga extra visor eller annat på det sättet. Och därmed så lämnar jag över till Aileen som ska prata mer om hur vi ska tänka i primärvården.

[00:18:25] Magnus Gisslén: Ja, jag kan bara först. Tack så hemskt mycket Tina för detta. En fråga till dig bara så här. Det är om man då är välbehandlad en välbehandlad HIV-person med HIV.

[00:18:38] Behöver den informera när man söker i primärvården för provtagning eller för vård

[00:18:45] Christina Carlander: Precis. Och då är det så att om det är små ingrepp, alltså ett blodprov eller så, så behöver man inte berätta. Men om det är större ingrepp som bubkirurgi då behöver man berätta.

[00:19:01] Magnus Gisslén: I primärvården finns det egentligen inte.

[00:19:02] Däremot så uppmanas ju ofta ändå att man har en fast läkare och bordkontakt att man ska göra det. Men det finns ingen skyldighet och det är bra att känna till. Bra. Vi kör på så kan man återigen uppmana. Ställ frågor till var det än är för frågor så tar vi dem i slutet också. Och då hälsar jag välkommen Aileen Girmas som är överläkare på infektionskliniken på Sorgenska i Göteborg som fortsätter i samma spår som Tina.

[00:19:35] Varsågod Aileen.

[00:19:36] Aylin Yilmaz: Tack så mycket. Jag hoppas att jag hör ända nerifrån Göteborg också. Det jag ska prata om är att åtskilliga individer söker inom vården, ganska ofta inom primärvården, med HIV-associerade tillstånd utan att HIV-test utförs. Jag ska också gå in på vad vi kan göra åt det. Det kan vara individer som söker för olika STI-er utan att HIV-test tas och det hinner gå flera år emellan.

[00:20:13] Det kan vara yngre individer med bältros. Det kan vara personer som har uträtts under flera års tid med diffusa besvär. Det kan vara individer med upprepade infektioner som till slut visar sig ha en uttalad immunbrist Så jag kommer kort gå igenom lite definition och konsekvenser av sendiagnos och vilka det är som diagnostiseras sent och Tina var ju inne lite på det också.

[00:20:39] Men också vad vi kan göra för att bli bättre på det här, att upptäcka HIV-infektion så tidigt som möjligt. Egentligen är ju definitionen av sendiagnos inte så viktig för er men på samma sätt som riktlinjer för när vi ska starta behandling har ändrats så har också den här definitionen för sendiagnos ändrats men sedan ganska många år tillbaka nu finns det en konsensusdefinition och det är ju för att det är ju bra att ha när vi forskar på det och för att vi ska kunna jämföra mellan länder och över tid också.

[00:21:11] Så att de här blåa här, det här är också en bild från det här Infcare HIV-kvalitetsregister. De blåa är de här CD4-cellerna, hjälppartiercellerna som dör i samband med en HIV-infektion. När de har nått ner till en nivå under 350 och eller patienten har utvecklat AIDS kallas det för sendiagnos. Och sen finns det ytterligare sendiagnos med avancerad HIV och det är när CD4-cellerna är under 200.

[00:21:40] Och det är under den gränsen där risken för opportunistiska infektioner ökar kraftigt. Och vad finns det då för konsekvenser av det här? De största konsekvenserna är ju såklart för patienten själv som riskerar att bli allvarligt sjuk i takt med att immunsystemet försämras. Och det innebär också en ökad dödlighet framförallt under det första året efter diagnos.

[00:22:09] Man hamnar på sjukhus, det kan vara långvarig IVA-vård och som sagt ökad risk att dö. Och Tina var ju inne på den här andra viktiga konsekvensen och det är det här med överföring av HIV. För idag är det ju så att majoriteten av överföringar av HIV sker från individer som är obehandlade som inte känner till sin diagnos.

[00:22:32] Så att ju tidigare vi kan upptäcka någon med HIV och sätta in behandling, desto bättre vad gäller detta också. Och sen såklart innebär det höga kostnader för samhället att missa de här. Det kan ju röra sig om individer som tappar flera friska år. Det blir dyrt med sjukhusvård och intensivvård och individen själv som drabbas av långvariga sjukskrivningar.

[00:22:56] Och sen finns det en annan aspekt som har gjort att det också blivit viktigare att upptäcka. Det är att dels genom att starta behandling tidigt får man ett välbevarat immunsystem. Men det också så att virusreservoaren blir mindre ju tidigare vi startar. Vilket kan spela roll i framtida botestudier. Och det här är en utmaning i många länder.

[00:23:20] Det finns lite siffror från Europa 2022 som visar att drygt hälften av de som diagnostiserades då hade sen diagnos. Och ni ser att var något vanligare hos kvinnor Jämfört med män Det var vanligare i de äldre åldersgrupperna. I de som var 50 plus så var det 70 procent som hade C-diagnos. Tina var inne på det här med heterosexuell smitta.

[00:23:47] Det är vanligast i den gruppen, framförallt män som heterosexuellt smittade och sen heterosexuellt smittade kvinnor. Lägst andel var det hos män som har sex med män. Tittar man på ursprung och vilken region man kom ifrån så var det störst andel bland migranter från södra Asien sydostasien och Afrika söder om Sahara.

[00:24:13] Vi gjorde en studie på hur det här har ändrats över tid. Andelen med CD4 under 350 har i princip varit oförändrad ändrats sedan 2013 fram till nu. Och vi gjorde en studie här i Sverige på det som Johanna Brännström ledde och det kändes som att det var nyligen men den var färdig 2012. Och här inkluderades samtliga 575 nydiagnostiserade patienter vid 12 kliniker under tre års tid och av dem var 58% sent diagnostiserade.

[00:24:55] Och här var det oftare kvinnor, äldre och migranter och ni känner ju säkert till att enligt lag ska asylsökande och flyktingar erbjudas hälsoundersökning när de kommer till Sverige men trots det så var det fler än hälften av migranterna som hade bott i Sverige mer än ett år när diagnosen ställdes Och tittar man då på varför är det så här?

[00:25:20] Det kan ju bero på antingen oss doktorer eller det kan bero på patienten också. Och i den här studien så hade under de här tre senaste åren 27% av patienterna sökt inom vården med antingen AIDS-definierande diagnoser eller HIV-associerade symptom. Och några hade ju sökt flera gånger. Och som ni ser de här staplarna, den ljusa delen är hur många som hade sökt inom primärvården.

[00:25:45] Och de allra vanligaste symptomen var det här som kallas wasting, alltså man går ner i vikt, kronisk trötthet det kan vara feber och det kan vara diarréer Så ganska diffusa symptom. Och näst vanligast var candida i matstrupen.

[00:26:05] Så det var 6% som hade de här AIDS-definierande diagnoserna. Tittar man då på det här som vi ska gå in i lite mer detalj sen också med HIV-associerade tillstånd så var det 25% som hade sökt åtminstone en gång. För de som då fick en diagnos sent i förloppet så hade många sökt inom primärvården dels för seboroisk dermatit, för candida i munnen, för STI-er, för dyskrasi alltså påverkan på blodbild, bältros, feber av oklar anledning, lymphkörtelförstoring och sänkastegring.

[00:26:43] Men det var ju också så att de individer som inte har en C-diagnos alltså de som fick sin HIV-diagnos med välbevarat eller relativt välbevarat immunsystem, de hade ju också sökt inom vården. Men här var det framförallt med STI och på olika hud- och könsmottagningar, men även här med feber, symptom som vid primär HIV och lymphkörtelförstoring.

[00:27:09] Sen är det ju också så att patienterna inte söker. I den här studien var det 16% som inte hade sökt trots att de hade HIV-associerade symptom. Ni ser det var ganska varierat med viktnedgång, trötthet, symptom som liknar primär HIV som vi kommer in på också, nattliga svettningar och utslag Så att det finns fördröjning både på doktors och patientens sida men det jag tycker är slående och som man märker ganska ofta är att det är faktiskt bara en liten del av patienterna som själva har tänkt tanken att de skulle kunna ha HIV så de ser sig inte som risk för att få detta.

[00:27:59] Jag vill inte skriva någon på näsan, för det här är ju inte någon krånglig utredning. Det är väldigt enkelt att diagnostisera en HIV-infektion Det är ett enkelt blodprov. HIV-testet är ju ett så kallat kombotest där det ingår både antigen och antikroppar. Och Socialstyrelsen understryker hur viktigt det är att testning för HIV är lättillgängligt och att vi har en generös inställning till testningen.

[00:28:25] Och patienterna har ju rätt att vara anonyma när de tar provet och det är gratis för patienten och det är gratis för er också eftersom det är smittskydden som står för det. Och då ska vi komma in lite då på hur ska vi tänka? Hur ska vi kunna göra det lättare för oss? Och de här riktlinjerna ser olika ut beroende på var i världen man bor och hur HIV-situationen ser ut och vad som är beräknat att vara kostnadseffektivt.

[00:28:52] Men i Europa finns sedan 2009 det som kallas för indikatorguidad testning. Och där är då en indikatorsjukdom en sjukdom som indikerar att ett HIV-test bör utföras Och det här ska vi gå in noggrannare på då. Och jag tänkte prata om de här första två punkterna. Sen finns det olika tillstånd till exempel tre sjukdomar där HIV har implikationer för handläggning och behandling.

[00:29:18] Det är till exempel maligniteter och... Och transplantation. Sen kan det finnas differentialdiagnostiskt till exempel vid multipel skleros eller Guillain-Barré, seriös meningit. Men vi ska alltså fokusera på de här två första. I Europa har man räknat att det är kostnadseffektivt vid generell screening om HIV-prevalensen är mer än 0,1% i populationen Så att genom att utöka HIV-testningen till de här indikator- och sjukdomarna där den förväntade HIV-prevalensen är relativt hög kan vi upptäcka och diagnostisera fler HIV-infektioner då.

[00:30:01] Och den här listan med sjukdomar den återspeglar lite olika delar av infektionsförloppet kan man väl säga. Dels har vi de här första som har samma transmissionsväg och det kan man ju tycka är självklart att om någon kommer och vill testa sig för någon STI som klamydia, gonorreus syfilis eller hepatit B och C att man ska erbjuda ett HIV-test också.

[00:30:29] Sen kommer vi in på symptom som kommer i samband med primärinfektion. Jag ska visa en bild på det. Sen har vi de här med anemi, trombocytopeni och leukopeni som har varit i mer än en månad. De kan egentligen komma när som helst under hela sjukdomsförloppet men även väldigt tidigt i samband med primärinfektionen.

[00:30:51] När man smittas med HIV så får man virus i kroppen och virusnivåerna ökar väldigt snabbt inom några veckor hos alla individer och når sitt max inom några veckor. I samband med det kan man också få en dipp i de här CD4-cellerna. Hos drygt hälften av patienterna så blir den här primärinfektionen symptomatisk Och det här går ju över av sig själv inom några veckor men som ni ser så har man väldigt höga virusnivåer här vilket betyder också att det är väldigt stor risk att man för över HIV till någon annan Så kan vi upptäcka det här så är ju väldigt mycket vunnet.

[00:31:35] Men tyvärr är det ju så att de här symptomen är inte specifika för HIV utan de liknar många andra viroser med influensaliknande bild, körtelfeberliknande bild med feber, trötthet muskelvärk, illamående. Man kan få ett utslag, man kan få förstorade lymfkörtlar, seriös meningit, huvudvärk och som sagt den här labb Så att inga specifika symptom liknar andra viroser.

[00:32:11] Efter den här primärinfektionen så... Då kommer nästa steg under den symptomatiska perioden som jag också ska visa bild på. Då har ni diagnoser här som bältros hos unga individer under 65 år. Vi har seboroisk dermatit och candida i munnen. Och de här indikerar att det ändå finns en sviktande T-cellsfunktion.

[00:32:36] Och tar vi samma bild så är det ju den här perioden här när de här CD4-cellerna nivån kan ligga bra. Men det är ändå någonting. Och ni ser då kommer bältros, seboroisk dermatit och candida. Och tar man till exempel det här med seboroisk dermatit som exempel så är det ju klart de allra flesta med seboroisk dermatit har ju inte HIV.

[00:32:59] Men tittar man på bland personer som inte har HIV så är förekomsten av seboroisk dermatit kanske bara 1-3%. Medan de hos de som lever med HIV är 30% och i vissa studier så är siffran ännu högre.

[00:33:17] Längst ner på listan kommer några av de AIDS-definierande diagnoserna med tuberkulos, lymfom, cervix och analcancer eller dysplasi. De kan komma när som helst men risken ökar markant när CD4-cellerna har gått ner under 200. Så tecken på avancerad immunbrist. Här är en bild på en person med grav wasting.

[00:33:48] Och tyvärr tittar man på följsamheten de här riktlinjerna har ju funnits ganska länge och det här är en stor brittisk metaanalys som kom 2014 som gick igenom många olika studier och såg att det var bara 40% av patienterna som borde ha testat som erbjudstestning. Däremot så tackade patienterna ja i stor utsträckning och läkare testade hellre i screeningsammanhang och det kan ju vara uttryck för att det kan vara laddat att ta upp frågan om ett HIV-test medan patienterna var mer benägna att tacka ja om de hade symptom.

[00:34:27] Och det är här indikatorsjukdomarna kommer in att om vi kan betrakta dem som screening så skulle det ju underlätta väldigt mycket Och det är här vi kan betrakta som screening så skulle det ju underlätta Testa mera. Testa och testa. Avdramatisera, normalisera, avstigmatisera och erbjuda provtagning för HIV på vida indikationer.

[00:34:57] Alla som har symptom som kan associeras till HIV och AIDS. Otestade migranter. Individer som har återkommande utdragna eller oförklarade sjukdomstillstånd. Och sen personer med riskbeteende som män som har sex med män och personer som initierar droger ska och bör testas regelbundet. Och kom också ihåg äldre individer.

[00:35:22] För det är ju en grupp som varken de ser sig inte som riskindivider och vi inom vården har lätt att missa det också. Och också viktigt att patienterna säger extremt sällan nej till ett HIV-test. Japp, jag tror att jag avslutar där. Tack

[00:35:40] Magnus Gisslén: Jättebra, tack så mycket. Jag kan bara instämma i det. Jag vet inte om någon annan, men jag har aldrig någonsin fått en patient som har sagt nej till ett föreslaget HIV-test.

[00:35:50] Det ligger nog på andra, men det är bara en kort sak innan vi fortsätter. Om man nu då i primärvården får ett positivt test, hur ska man hantera det? ,

[00:36:01] Aylin Yilmaz: då ska man så fort man får det första positiva svaret och att man kontaktar närmaste infektionsklinik och meddelar att de har ett test som är positivt så ordnar vi en väldigt snabb uppföljning för den patienten hos oss.

[00:36:17] Magnus Gisslén: Precis, tack. Jättebra. Samtidigt som vi vill att den som har tagit testen i möjligaste mån också informerar om vad det handlar om. Absolut.

[00:36:26] Christina Carlander: Så att man får

[00:36:27] Magnus Gisslén: instruktioner från infektionsklinik får man instruktioner. Jättebra. Vi kör på så tar vi fler frågor. Det har kommit in mycket frågor nu men vi tar med frågor i slutet här då.

[00:36:38] Och då lämnar jag över till Anna-Mia Ekström som är på Karolinska institutet och på Venhälsan på Södersjukhuset. Varsågoda Anna-Mia.

[00:36:48] Anna-Mia Ekström: Tack så mycket. Jag kommer också återkomma till det här med testning i slutet och att vi kan avdramatisera det här. Min uppgift är att... Pratar lite mer om HIV-relaterad stigma som är väldigt starkt relaterad till okunskap.

[00:37:03] Och de här bilderna som är på första bilden är konstverk som har gjorts av personer som lever med HIV. Om hur det känns att uppleva stigma och hur otroligt jobbigt det är att man ofta är så isolerad och ensam i sin diagnos. Ett mycket litet antal har berättat, eller för alla, och de flesta har bara berättat om sin HIV för några enstaka.

[00:37:28] Så man är ensam för att man är så rädd att bemötas av okunskap och stigma. Så därför är det här viktigt. Nu ska vi se. Och där. Vad är då stigma Ja Per definition är det något som är djupt misskrediterande och som förminskar en person. Vi har alla som människor ett behov av att kategorisera omgivningen för att lättare förstå omgivningen.

[00:37:56] Då handlar det ofta just i fallet med HIV, om att man gärna vill distansera sig från de här grupperna som får HIV. Och att det här, man talar mycket om maktstrukturer men också om så kallade intersektionella fördomar som är att just de här grupperna som i alla fall tidigt i epidemin, nu har ju både Tina och Aileen påpekat att i Sverige är ju majoriteten av dem som diagnostiseras med HIV har ju smittats heterosexuellt.

[00:38:27] Men HIV förknippas fortfarande med att vara homosexuell, att sälja sex eller vara i prostitution, att missbruka etc. Grupper som redan från början är stigmatiserade och diskriminerade i vårt samhälle. Så att det är också det här som ofta hindrar oss i vården från att testa. För man vill inte att personen som man vill erbjuda ett HIV-test ska tro att man tror att de tillhör kanske någon av de här grupperna för att man själv tycker att det är lite jobbigt.

[00:38:55] Som läkare eller som vårdpersonal. Och det här måste ju vi liksom komma över och då är det nog viktigt att tänka på det här att majoriteten som får en HIV-diagnos Idag i Sverige tillhör inte någon av de här grupperna. Jag tänker att det ändå kanske underlättar lite grann. Men stigmat hör förstås ihop med det.

[00:39:16] Men det är väldigt viktigt att försöka informera sig om det här med smittfri HIV. För det kan också påverka stigmat väldigt mycket. Och vi vet att HIV-stigmatisering och diskriminering är väldigt dåligt för våra patienter Det påverkar deras psykisk ohälsa i oerhört stor grad. Och det påverkar självkänslan, livskvalitet i sin helhet Och också möjligheten att ha sexuella relationer och kärleksrelationer.

[00:39:49] Det motverkar också det här fjärde 90. Tina Kalander nämnde målen som FN och WHO har om att det här 95-95-95. Att man vill att... Mer än 95% av de som har HIV ska känna till detta och att de också ska stå på behandling och vara virusfria. Och så brukar man prata om ett fjärde mål som innebär att man också önskar att man ska nå hög livskvalitet.

[00:40:15] Och där är faktiskt stigma och kunskap det allra största hindret från att nå det här fjärde 90 nu när vi har nått alla de andra tre målen så bra i Sverige. Så har vi långt kvar till det här sista målet.

[00:40:29] Och det leder ju förstås till att en del inte vågar testa sig för att man är rädd för att få svart på vitt att man har HIV och att det kommer att förändra ens liv väldigt mycket det som gör att det känns så värdefullt och givande att vara läkare som jobbar med HIV är ändå att nästan alla som kommer till en mer ny diagnos tror att det här är slutet på livet jag kommer dö och jag kommer få leva ensam resten av mitt liv och då kan vi säga med oerhört med styrka att nej så kommer det absolut inte vara du har mycket goda chanser att leva ett långt friskt liv lika långt som om du inte hade HIV och du löper inte risk att smitta någon annan med din HIV heller så fort du kommer in på behandling och det är liksom Det fantastiskt faktiskt att få ge det här beskedet Det är ju bara positivt men människor som kommer till en har ofta de här okunskapen och självstigmat med sig.

[00:41:30] Här är bara ett exempel. Den förra bilden var en... Jag kan visa den igen. Det här är från... I Tanzania där man ser hur svårt det kan vara att bevara sekretesser när man ska hämta ut sina HIV-mediciner. Om grannfrun står och snokar bakom en här så kanske man hellre går hem än att ta ut sina HIV-mediciner.

[00:41:53] Och det är därför att utanförskapet som kommer med HIV ofta skrämmer en mycket mer än sjukdom och död i framtiden. Och det här påverkar följsamheten mycket. Men det gäller faktiskt inte bara i Tanzania utan vi har liksom, jag har inte allt för sällan tyvärr exempel också från mina patienter där apotekspersonal till exempel har ropat ut men det här är ju mediciner mot HIV så att personerna liksom...

[00:42:17] De sjunker genom jorden, kan åka 20 mil till ett apotek nästa gång för att inte träffa på någon man känner på apoteket. Det finns ambulanspersonal som har vägrat ta emot patienter med akut astma för att det visar sig när de går igenom deras mediciner i sovrummet när de ska bära ut patienten på båren att de hittar att det är HIV.

[00:42:36] Det har till följd att när man kommer hem från akuten så är man utkastad av hyresvärden, speciellt för att det drabbat migranter. Så det här förekommer idag och får enorma konsekvenser. Vårdpersonals okunskap helt enkelt. Här är en bild från Kenya från Nairobi slum där om omgivningen får reda på att man har HIV så kanske ingen vill leka med ens barn.

[00:42:59] Man får inte vara med överhuvudtaget och den här rädslan att bli ensam är... Det kanske är det som vi människor är mest rädda för. Vi gjorde en studie för tio år sedan ungefär på Folkhälsomyndighetens uppdrag som jag var ansvarig för där alla HIV-omtagningar i Sverige deltog i princip. Där människor som lever med HIV fick berätta om hur de upplevde det här och några av resultaten visar att åtta av tio är i hög grad bekymrade att berätta om sin HIV och man är framförallt bekymrad över allmänhetens attityder.

[00:43:33] Det påverkar också ens självbild negativt och en tredjedel ungefär hade personlig erfarenhet av att utsättas för stigma och diskriminering på grund av sin HIV.

[00:43:45] Det ett resultat som jag har några år på nacken med men jag upplever att det är väldigt lika. Att många skulle vilja vara mer öppna med sin HIV men att en del faktiskt skulle vilja vara mindre öppna just för att man har träffat på diskriminering när man har försökt berätta om sin HIV. Så det är minnen en tredjedel som är ungefär så öppna med sin HIV som de skulle vilja vara.

[00:44:09] Och det här har ju lett till att vi i vården i början uppmuntrade patienter att alltid berätta om sin HIV för vänner och bekanta och så. Men eftersom det går så trögt i samhället när det gäller okunskap och stigma så har jag i alla fall blivit lite mer försiktig och sagt att man nog inte ska berätta för precis alla utan faktiskt försöka verkligen fundera på att det är personer som man litar på.

[00:44:29] Men en del har ju blivit av med sina bästa vänner och har inte längre kontakt med sin familj efter att man har försökt att vara öppen. En ny studie där jag har fått resultaten från min kollega Johanna Bränström som skickade de här resultaten med mig på en poster på HIV Nordic en konferens här i Stockholm nu i höstas.

[00:44:50] Det är en ny undersökning som inkluderar 4 000 personer i de nordiska länderna där de har fått svara på vad de känner till om HIV. Och då ser vi att 36 procent bara, en dryg tredjedel i Sverige, upplever att de vet tillräckligt om HIV. En knapp tredjedel har någonsin testat sig och 20 procent, vilket är ganska anmärkningsvärt, anser att HIV-positiva utgör en fara för samhället.

[00:45:15] Vi har alltså väldigt mycket att göra och vårdpersonal är ju inte nödvändigtvis så mycket klokare än allmänheten i stort. Det kommer jag visa på en senare bild. Här pratade vi just om U lika med U, att smittfri HIV förfinns och att man inte kan smitta när man står på välkontrollerad behandling. Det här känner bara 30 procent i Sverige till.

[00:45:39] 17 procent tror inte på det här och 54 procent vet inte. Och då tenderar folk att hellre ta det säkra för det osäkra när det gäller kontakt med personer som lever med HIV. Till exempel så vet också endast 39% att HIV, eller 39% tror att man kan smitta trots att man har väl istället behandling. Och en ganska stor andel, nästan en femtedel ungefär tror att HIV kan smitta via kyssar.

[00:46:10] Det finns inget bevis för det, inte heller Och vissa tror även att det kan smitta genom tallrikar och glas vilket förstås gör att man har en gemensam kaffekoppa till exempel på arbetsplatsen Och att man kan dra sig för att berätta det sina arbetskamrater också. Jag vill vara tydlig med att HIV smittar inte på något alls på de här sätten.

[00:46:31] Dessutom vet inte alla heller att gravida med HIV inte kan smitta sitt barn eller att risken är försvinnande liten om man står på HIV-behandling även om man ammar. I de flesta länder, fortfarande inte i Sverige men i de flesta länder så rekommenderar man att HIV-positiva kvinnor ska amma sina barn.

[00:46:49] Därför att det ändå är det bästa för barnen när det gäller näringstillstånd särskilt i Afrika söder om Sahara. Och då är risken även i länder som till exempel Tanzania mindre än 2% nu att smitta barnet om mamman är väl behandlad. Detta känner inte heller... Det är viktigt för att kunna få barn och föda barn var någonting som man i början av AIDS-epidemin eller innan det fanns behandling som många HIV-positiva par tvingades avstå ifrån för att man var så rädd för att smitta sitt barn.

[00:47:25] Det är också en stor sorg nu när den generationen går in i pensionsåldern och inte heller får bli mormor och farmor och det träffar jag också på ofta på min mottagning. Det är liksom en dubbelsorg.

[00:47:39] Och det relaterar till det här med relationer som ju är det svåraste Hur och när ska man berätta för någon att man har HIV när man har träffat en person man är intresserad av? När 56% av befolkningen i Norden inte vill inleda någon relation med någon som har HIV. 54% kan inte tänka sig att gifta sig med någon som har HIV och 67% vill inte ha sex med någon som har HIV.

[00:48:00] Detta trots att vi... Med total tydlighet i partnerstudien som också refererades till här vet att det är omöjligt att smittas med HIV från någon som står på välinställd behandling. Jag brukar faktiskt säga, det kanske kan vara provocerande, men det finns ingen säkrare sexpartner än att ha sex med någon som står på HIV-behandling med känd HIV.

[00:48:23] Det är mycket större risk att smittas av HIV med någon som man inte vet, som inte vet om de är HIV-positiva eller inte. Den absolut säkraste sexpartnern om man vill undvika HIV är en HIV-positiv person med på välinställd behandling. Men vi behöver mer kunskap även i vården och den här studien som gjordes förra året i allmänheten men där man också fick klicka i om man hade jobbat inom vården eller jobbade inom vården visar att kunskapen inom vården också är bristfällig när det gäller HIV.

[00:48:53] Två av tre känner inte riktigt till det här med smittfri HIV vid välinställd behandling. Man vet inte heller om risken finns att smittas vid hudkontakt Alltså man kan vara rädd att liksom ta sina patienter handen eller ta på dem vilket patienterna självklart märker. Och det är ju helt vansinnigt för det finns ingen som helst risk.

[00:49:09] HIV är aldrig smittat så oavsett behandling eller inte. Det är också viktigt att det inte blandar ihop HIV-AIDS. Och jag är också ganska allergisk mot det här begreppet HIV-slash-AIDS eller snedsträck-AIDS. För det är två helt olika saker. Det ena är ett virus och en infektion. AIDS är det här tillståndet när man är immunsvag, har symptom och är sjuk.

[00:49:30] Men man kan ju också gå ur AIDS nu som också Aileen har berättat om. Även om man är jättesjuk när man påbörjar behandling så kan man få tillbaka sitt immunförsvar. Bli helt virusfri och i princip helt symptomfri också och leva ett långt liv. Så det här är verkligen ingen slutstation längre och det är jätteviktigt att inte blanda ihop de här begreppen.

[00:49:54] Till slut så gjorde vi en review för Lancet för några år sedan om vad man kan göra för att minska det här HIV-stigmat. Då visade det sig att det finns jättefå studier eller interventioner som har gjorts på det här och vad man vet som funkar för att minska stigmat. Det enda som man vet är att ju mer man informerar och ju kunnigare personer är, ju mindre är risken att man skulle stigmatisera eller diskriminera någon person med HIV.

[00:50:23] Ju fler som känner till smittfri HIV, ju bättre. När vi vågar prata om det så kommer vi också förstå att det finns personer i vår närhet som lever med HIV men som inte har berättat det för oss, kanske ens om vi är nära vänner. Så jag tror att en öppenhet är enda vägen framåt. Till slut då ett citat från Daniels ORS som är chef hos Udeberggruppen att man ska tänka på det här med att personer med HIV naturligtvis har samma rättigheter till god vård som alla andra.

[00:50:52] Vi ska inte försöka remittera ifrån oss personer med HIV som vi faktiskt ser att vårdgivare gör skyller på att man inte kan sterilisera instrument eller att man inte har tillräckligt utrustning etc. Vilket ju är nonsens oftast faktiskt. Vi måste bli mycket bättre på att sprida den här kunskapen men också ha koll på vad som gäller.

[00:51:13] Att det finns smittfri HIV, att livslängden är förväntat mycket lång, att de allra flesta symptom som uppstår hos en person som lever med välbehandlad HIV inte har någonting alls med HIV att göra. Att informationsplikten är borttagen sedan 2015 Även när det gäller att ha oskyddat sex och att blodsmittemärkning i journalen nu också uppmanas att ta bort den så att den är också borta tack vare att vi känner till det här med smittfrihuvud och krångla inte till det här med testning bara säg det här brukar vi göra, vi brukar alltid HIV-testa det här är rutin, nu tar jag ett HIV-test också jag lägger till det och de andra, det är väl okej bara så, krångla inte till det blir det sedan positivt mot förmodan, då kan man hantera det då

[00:52:01] Magnus Gisslén: Jättebra, tack så mycket och det är ju precis som du säger fortfarande så att det finns en okunskap också i vården även om, får jag ju säga då när jag har varit med många år, det har blivit väldigt mycket bättre och de allra flesta blir ju väldigt bra bemötta vad man än söker men det finns undantag och det är viktigt att kämpa emot och jag tror precis som du att det där med kunskap Det är det enda sättet för att kunna normalisera det här så att det blir som en sjukdom som vilken annan som helst.

[00:52:29] Vi kör lite frågor här. En sak först, en förtydligen där och det är, det har varit några frågor och också sedan smittskyddsläkare Britt Åkerlind som har kommenterat vilket är bra. Det här med anonymitet, att man kan ju vara anonym, precis som det var Wiley som sa det i Travavits provtagningstillfället, men blir man positiv så faller den där anonymiteten och då är man inte längre anonym utan måste man knyta sig till vården.

[00:52:56] Bara som en,

[00:52:56] Aylin Yilmaz: så

[00:52:58] Magnus Gisslén: att vi, ja, så det är en typ av anonymitet som faller och det blir positivt. Ja, en fråga nu ska vi se här vad jag ska bläddra i. Ni får gärna kommentera när och om det är någonting. Men en fråga En fråga till, ja nu vet jag inte vem som vill få svara på den här, men. Det är någonting som det med testningen handlar det här egentligen om också och någonting som inte så sällan vi möter eller handlar ju om de som vill göra ett prov men faktiskt nekas prov för att man får beskedet kanske att nej men du tillhör inga risker upp.

[00:53:38] Jag vet inte vad ni säger om det för det där är ju en person som kommer in och säger att man vill ta ett HIV-test så vidare inte någon som kommer in varje vecka och vill göra det och har en psykiatrisk anamnes till exempel Men är det något ni har upplevt och vad säger ni om det?

[00:53:56] Anna-Mia Ekström: Jag gjorde en

[00:53:57] Aylin Yilmaz: studie

[00:53:59] Anna-Mia Ekström: kring det där, det lät en ung student ringa runt till alla ungdomsbottagningar i hela Sverige och säga att jag är en 20-årig svensk tjej jag har haft oskyddat sex och skulle vilja ta ett HIV-test. Och då sa faktiskt majoriteten av de här då, det här var ungefär tio år sedan, artikeln finns publicerad i Läkartidningen, nej det här behövs inte lilla vän, oroa dig inte, om det inte är så att du har haft sex med en afrikan eller en missbrukare.

[00:54:24] Vilket var ganska häpnadsväckande resultat faktiskt. Man vill inte oroa den här unga tjejen och ja, risken är jättejätteliten. Men man ska naturligtvis ta tillfället i akt att fråga om den här tjejens sexuella riskbeteenden, påpeka vikten av kondom och uppmuntra HIV-testning och inte heller förstärka fördomar bara vara i ett sorts försök att lugna den här personen.

[00:54:48] Magnus Gisslén: Ja, jag instämmer helt. Det är klart att det finns ingen anledning att säga nej utan tvärtom så ska man ju uppmuntra det. Och vi möter ju det, så är det. Vi har ju personer som faktiskt kommer in och som har försökt att få ett test men inte har fått göra det. En fråga, jag tror det var Ailis, var det bland annat hopligt vad du pratade om?

[00:55:06] Aylin Yilmaz: Jo.

[00:55:08] Magnus Gisslén: Just det här med att man som är välbehandlad inte smittar vid oskydda sex. Hur är det med blodsmitta? Försvann jag nu eller?

[00:55:21] Aylin Yilmaz: Nej.

[00:55:24] Magnus Gisslén: Blodsmitta hos en välbehandlad HIV. Man delar injektionsverktyg kan det smitta?

[00:55:31] Christina Carlander: Jag kan ta det. Vi har ju inte studier på samma sätt som vi har vid sex. Men vi kan ju ändå säga att risken är oerhört låg vid blodsmitta och välbehandlad

[00:55:45] Magnus Gisslén: HIV.

[00:55:46] Ja, precis. Den är låg men det går inte att säga att den är obefintlig. Och det är ju samma som Anna-Mia tror jag var inne på att risken är extremt låg vid graviditet att överföra det från mord till barn. Men den är inte noll. Och det är ändå en viktig del att framföra. Risken är så låg så man ska inte ta hänsyn till det.

[00:56:06] Men vi har ju haft fall där någon faktiskt har blivit smittad trots att de har varit välbehandlade. Så det finns en liten, liten risk. Men däremot vid oskyddat sex så är det väldigt, väldigt väl visat att de då smittar inte.

[00:56:19] Christina Carlander: Vi kan väl lägga till också att det finns inga kända fall inom svensk sjukvård av smitta till vårdpersonal av HIV.

[00:56:30] Magnus Gisslén: Någonsin är det precis. Någonsin, även innan behandling.

[00:56:34] Christina Carlander: Ja,

[00:56:34] Magnus Gisslén: precis. Så

[00:56:35] Christina Carlander: viktigt att veta

[00:56:36] Magnus Gisslén: En annan sån fråga som jag kom på nu då. Hur är det med postexpositionsprophylax? Det var ju ganska vanligt tidigare att sjukvårdspersonaler som har stuckit sig på en provtagning till exempel hos en HIV-infekterad. Om det nu är välbehandlad, är det indicerat med postexpositionsprophylax?

[00:56:56] Aylin Yilmaz: Nej det är det ju inte i de fallen.

[00:56:59] Magnus Gisslén: Där finns inte heller något

[00:57:00] Aylin Yilmaz: riktigt.

[00:57:01] Magnus Gisslén: Det är bra att man förtydligar det. Jag har en helt annan fråga, jag vet inte heller vem som vill svara på den. Ni får hugga här, men det är lite grann det här med, vi har ju, personerna med HIV blir äldre. Det blir fler som behöver primärvård eller till och med sen geriatrisk vård.

[00:57:18] Och det diskuteras ju mycket att det finns mycket mer komorbiditeter andra sjukdomar hos HIV-infekterade jämfört med icke-HIV-infekterade. Stämmer det och hur ska man hantera det? Det var en ganska bred fråga men jag inte vem som vill hugga på den.

[00:57:37] Anna-Mia Ekström: Jag kan bara kort kommentera att det gäller ju framförallt den här kohorten som nu är äldre och som har levt med HIV länge och som också levde obehandlade länge.

[00:57:45] Och fick de tidiga HIV-läkemedlen som ledde till fetonfördelning och metabolaproblem. De tampas vi ju med så det stämmer ju. Mycket större andel med komorbiditet som högt blodtryck, diabetes etc. Men vi hoppas ju att den unga generationen, som sätts in tidigt och med de moderna läkemedlen kommer inte alls i samma utsträckning att ha den här komorbiditeten.

[00:58:13] Christina Carlander: Jag kan också lägga till att det ska ju inte utredas på något annat sätt eller behandlas på något annat sätt om man har nu diabetes eller högt blodtryck eller så. Utan det viktiga är bara att känna till att det kan finnas en visst ökad risk. Och om man dessutom kanske är en rökare så blir det ännu mer.

[00:58:31] Så att man... Ha det tänket. Men sen hur du behandlar och hur du utreder är ju på samma sätt. Man kan ju bara kolla på interaktioner också om man sätter in ett läkemedel. Men där är det också väldigt mycket mindre interaktioner med de läkemedel som vi använder idag jämfört med bara tio år sedan.

[00:58:49] Magnus Gisslén: Jätteriktigt kommentar där. Och jag kan också kommentera det att tittar man på gruppnivå så även nu så är det ju mer komorbiditet bland de som har HIV än de som inte har det. Men det beror ju inte på HIV-infektionen utan det beror på andra faktorer. Så tittar man på gruppnivå så är det fler som röker till exempel.

[00:59:06] Utan de som har HIV. Men tittar man på individnivå så är det nog så att det är livsstilsfaktorer som är betydligt mycket viktigare än vad HIV-infektionen är.

[00:59:15] Christina Carlander: Absolut.

[00:59:17] Magnus Gisslén: Precis. Och nu är klockan faktiskt ett. Det är mycket man kan diskutera här. Är det någonting som någon vill lyfta som är viktigt? Ta upp som vi har missat.

[00:59:32] Aylin Yilmaz: Nej men bara den här sista aspekten Det därför det är så viktigt också att vi har ett bra samarbete med primärvården. Och jag tror har ni frågor från primärvården så är det bara att kontakta oss på sjukhuset som jobbar med HIV. Så ställer vi upp.

[00:59:48] Anna-Mia Ekström: Jag också det och jag vill säga att det är väldigt många primärvårdsläkare som är väldigt duktiga på HIV och där patienterna känner sig otroligt väl omhändertagna nu och som är beredda att ta ett mycket större helhetsansvar än vi såg bara för några år sedan.

[01:00:07] Så jag känner att det verkligen går åt rätt håll och tveka inte att höra av er till oss i infektionsvården för vi stöttar jättegärna upp men eftersom det är just allt annat än HIV eller HIV-behandling som oftast är de här patienternas problem så är primärvården oftast jättemycket bättre på det än att vi som inte vet vad vi gör riktigt ska behandla högt blodtryck och diabetes och sånt som vi höll på med tidigare därför att patienterna inte var välkomna eller inte vågade gå till primärvården.

[01:00:35] Så det är faktiskt ett stort framgång Det mycket bättre idag.

[01:00:41] Magnus Gisslén: Precis och det är också en del av normaliseringen av diagnosen. Jättebra. Jag tackar alla er och lämnar vidare och alla som har lyssnat förstås. Det är roligt att det är så många som har gjort det. Och så lämnar jag tillbaka till Niklas Lundblad på Mediehuset.

[01:00:58] Niklas Lundblad: Ja, tusen tusen tack hörrni. Och stort tack till alla ni som har tittat. Tack till Gilead och GSK en gång som har varit med och sponsrat det här mötet. Och för alla er som vi fick en fråga här i chatten om det är så att det här är tillgängligt i efterhand och det kommer det vara. Videon kommer finnas på medevents.se där ni också har registrerat er.

[01:01:17] Så tipsa gärna kollegorna om det var någon som missade. Det är jätteintressanta diskussioner. Så säger jag att tack så jättemycket och ha en fortsatt fin dag. Hej!