Rapport från ASCO - Bröstonkologi

Här kan du se avsnittet i SOF:s föreläsningsserie: Rapport från ASCO - Bröstonkologi

Under 2025 års ASCO-konferens presenterades flera "practice-changing" studier inom bröstcancer. En central fråga var om aggressiv behandling bör inledas tidigt. För trippelnegativ bröstcancer visade ASCENT-04 att sacituzumab govitecan plus pembrolizumab förbättrade progressionsfri överlevnad och förväntas bli ny standard. Inom HER2-positiv bröstcancer jämförde DESTINY-Breast09 T-DXd med Cleopatra-regimen, där T-DXd visade bättre progressionsfri överlevnad, men dess roll som förstahandsbehandling är fortfarande under diskussion. Dessutom presenterades lovande resultat för linsanitant (OASIS-4-studien) för behandling av värmevallningar och svettningar, som förväntas bli en framtida standardbehandling.

(denna sammanfattning är AI-genererad och inte korrekturläst, scrolla ner för en fullständig utskrift av webbinariet)

Föreläsare: Alexios Matikas

Moderator: Renske Altena, överläkare i onkologi och internmedicin, docent Karolinska Institutet

Tack till

Fullständig utskrift:

Renske Altena: [00:00:00] Varmt välkomna ni alla som tittar och lyssnar. Tack till Mediahuset, tack till sponsorerna och främst också tack till Svensk Onkologiskt Förening och våra föreläsare som är här idag. Det är nu om jag har räknat rätt fjärde gången vi ska ha det här webbinäriet och det tycker jag är det roligaste webbinär som vi har på året.

Så jag ser verkligen fram emot att lära mycket om nyheterna från ASKA och diskutera betydelsen av data som presenterades där för vår kliniska värld här i Sverige. Vi har olika [00:01:00] ämnen som vi kommer att gå igenom och vi börjar med bröstcancer. Det är Alexios Matikas som är överläkare i onkologi och docent i onkologi som kommer att presentera nyheterna.

Innan jag lämnar ordet till Alex vill jag också verkligen be er att ställa frågor, synpunkter, diskussionspunkter via chatten så att vi kan prata om betydelsen och allt som ni undrar över. Och med det lämnar jag ordet till Alex. Tack att du är här.

Alexios Matikas: Tack Tack för inbjudan Renske. Jag är alltid glad att vara med.

Och mest på årets post-ask och webbinarium eftersom det var så mycket som var intressant vad gäller bröstcancer. Och hoppas vi hinner gå igenom på 20 minuter. Här kommer mina konflikter. Ingenting som är relevant. Innan jag presenterar studiedata från ASKO 2025, tycker [00:02:00] jag att alla potentiellt praktiskt förändrade studier som presenterades har med en filosofisk fråga att göra.

Ska vi köra hårt från början på första linjen eller ska vi spara våra bästa behandlingsalternativ till senare när patienterna behöver det mest? Det finns argument för och mot att köra hårt redan från första linjen Och varför ska man köra med våra effektivaste behandlingar? Eftersom det finns så kallad attrition rate.

Så patienter hinner bli så sjuka att de inte kan fortsätta De är inte i skick att fortsätta med andra linjer eller senare behandling. Och attrition rate enligt moderna retrospektiva förutsättningar Studier som den av Eva Blondo publicerat nyligen i Småpen når cirka 15% totalt och det är lite högre för [00:03:00] Patienter som är äldre, patienter med trippelnegativ bröstcancer med väldigt kort intervall mellan primärbehandling och fjärde återfall och patienter som har viscerande metastaser eller minst tre organer som är påverkade.

Sådana patienter kanske bör behandlas med aggressivare behandling redan för början. Å andra sidan det som vi inte sett med aggressiv behandling redan från början är en vinst vad gäller total överlevnad. Och det har man inte sett med cytostatika. Det är varför vi bröstonkologer använder monoterapi sekvenselmonoterapi bland annat finns.

Den KKN-review som jämförde sekventiell cytostatika jämfört med kombinationsbehandling redan från början, ingen skillnad i total överlevnad och även när det gäller CDK4-6 hemmare att köra från första linje jämfört med att spara till andra linjen Det [00:04:00] påverkade inte total överlevnad i sådana studier.

Som sagt det inte så klart om vi ska köra hårt från början. Men alla studier som presenterades på ASK och alla subtyper använde det här exemplet att köra hårt från början med aggressiv behandling. Vi kan börja med det som jag tycker är... Practice-changing-studie med triple-negativ bröstcancer. Det är ASCENT04.

ASCENT04 inkluderade patienter med triple-negativ bröstcancer och pedelet-positiv enligt CPS-metoden, som andraord enligt Pembrolizumab assay, som hade minst sex månader mellan primärbehandling och Och fjärde återfall eller självklart denovometastatisk trippelnegativ bröstcancer. Och patienterna randomiserades till sasituzumab govitecan plus pembrolizumab eller kemoterapi och pembrolizumab och kemoterapi kunde vara paclitaxel, nabpaclitaxel [00:05:00] eller gemcarbo precis som kinot 355.

En tredjedel hade denovometastatisk sjukdom Hälften hade DFI mer än 12 månader. Men det fanns ganska många patienter, 18% som hade DFI på 6-12 månader och sådana patienter har sämre prognos Hälften fick taxon, hälften fick gemensamma bindkarboplatin i kontrollarmen. En nackdel endast 5% hade tidigare exponerats för neoadjuvant och adjuvant immunterapi som numera är standardavklarat.

Så det är svårt att dra slutsatser vad gäller sådana patienter. Primär utfallsmått var progressionsfri överlevnad, det är en tydlig skillnad. Att sasituzumab govitecan och pembrolizumab var bättre, 11,2 jämfört med 7,8 månader. En absolut skillnad, mer än tre månader och chazatration 0,65 var det bästa möjliga betydelsen av SMO-MCBS.

[00:06:00] Enligt SMCBs kriterier. Och det fanns även en signal, en trend för förbättrad total överlevnad trots att 81% av de som hamnade i kontrollarmen fixade situationen i andra linjer. Det här är jätteviktigt och vi återkommer till den frågan när jag presenterar data om H2-positiv cancer. Men 81% jag tycker speglar vår kliniska verklighet Det var samma rates på grad 3 eller sämre biverkningar men färre seduktioner och terapeutbehåll eller behandlingsavbrott hos sasituzumab och pembrobehandlade patienter.

Så de verkade tolerera behandlingen lite bättre jämfört med psykostatika och pembrolyzumab. Med andra ord, jag tycker att AZ-04 är en praktiskt changing-studie. Också att citosmogovitecan kommer bli standard of care i första linje i kombination med pembrolizumab för [00:07:00] patienter med CPS-10 eller med PED-1-positivitet.

Vilket är cirka en tredjedel av alla patienter med triple-negativ fibroscancer Ascent 03, det bara som smak och vita kan för pedagogiskt negativa patienter eller även pedagogiskt positiva som inte längre är kandidater för immunterapi, har rapporterats att den är positiv men inga resultat har presenterats.

Men det finns självklart obesparade frågor. Så vad är för gräns på diseasefree-intervall för att göra retarget med immunterapi? Så det finns inga data, vi kommer inte kunna dra slutsatser av Z04 eftersom det var så få som hade fått neoadjuvant och adjuvant immunterapi. Och sen den andra frågan, vad kommer vi göra med patienter som är på en del positiva enligt SP142 men negativa enligt [00:08:00] CPS?

Sådana patienter är kandidater för atezolizumab och kemoterapi men även för S-acetozon govitecan enligt ACET-03 som återigen inte presenterats än. Vi kommer inte att ha någon direkt jämförelse. Det är inte få patienter som är bedrätt positiva bara enligt SP-142. Vi fortsätter till H2-positiv Bröstcancer.

Så vad gör vi idag? Första linjen domineras av Cleopatra-regimen som är taxan med så vanligtvis tusslaxel men även plattlitaxel går bra plus dubbelblockad med trastosumab och pertusumab. Cleopatra-studien publicerades första gången 2012 och sista gången sista update 2020 av Sandra Svein. Och ni ser här det var progressionsfri överlevnad på 18 månader och medial överlevnad på 57 månader På San Antonio konferens i december så fick vi [00:09:00] resultat av PATINA-studien.

Trippel-positiva patienter eller kanske hormonresultat-positiva och 72-positiva patienter som hade fått Cleopatra-regimen som induction-behandling. De fortsatte med underhållsbehandling med dubbelblockad endokrinbehandling och palbocytlib. Och det förbättrade progressionsföröverlevnad Med 15 månader totalt jämfört med bara endokrinbehandling och dubbelblockad.

Så det har blivit ett alternativ för underhållsbehandling patienter som behandlas i början med klubbpartnerregim. Och i andra linje Och senare, bara hälften var i andra linje, 22% i tredje linje och de övriga fjärde eller senare linjerna i Destiny Breast 03 behandlas med Trastuzumab-Diruxtecan. Här, vi alla känner till de här resultaten, PFS 29 månader jämfört med 7 månader och förbättrat totalt förlevnad trots PFS [00:10:00] Crossover till trastuzumab-deruxtecan och responsfrihet på nästan 80%.

Som ett andra, att Cleopatra följt av DDXT är standard of care behandling av helt få positiva bröstcancer som har spridit sig Vad hände nu på ASCO? Destiny Breast 09 presenterades, eller en del av Destiny Breast 09. Den studien inkluderades patienter med H2-positiv metastatisk sjukdom med DFI mer än sex månader Tre armar i randomiseringen.

En arm var klöpatraregim, THP, taxan, tasosumab och pertuzumab. En arm var Tdxt plus pertuzumab. Det är de två armarna som presenterades nu. Och en arm som inte presenterades nu, så det är fortfarande blindat och de fortsätter med uppföljning var Tdxt monoterapi Hälften hade denovometastaserad cancer, 83% hade [00:11:00] H2O3+, hälften var hormonreceptor positiva, en tredjedel hade PIK3C-mutation och bara 6% hade CMS-metastaser.

Och trots att det är en modern kohort så var patienter som tidigare behandlades för tidig bröstcancer inte så tungt för att behandla det. Av alla som hade behandlats för primärsjukdom, bara hälften hade fått trastuzumab och endast 15% trastuzumab. Och det speglar inte vår kliniska verklighet där. I princip alla behandlas med trastuzumab och de flesta med pertuzumab när de behandlas neoadjuvant.

Så med andra ord, de hade inte fått mycket H2-blockad innan de fick residiv och det spelar roll, vi kommer prata varför. Main results på DESTINY 09, 40,7 månader progressionsföröverlevnad med TEDx och Pertusumab, [00:12:00] 26,9 månader med Kleopatra-regim. PFS med Kleopatra var betydligt bättre jämfört med första studien med Kleopatra-studien 27 jämfört med 18 månader sannolikt på grund av användning av endokrinbehandling som underhållsbehandling efter induktionsfasen med taxon.

Patienter som hamnade i TEDxD-armen fick mycket mer behandling 21 månader på TEDxD jämfört med 5 månader med taxan. Då avbröts taxanen och patienterna fortsatte med dubbelblockad med eller utan behandling. Det var inte så mycket crossover och det är ett problem. Bara 10% av patienter i kontrollarmen fick TEDx i senare linjer.

30% fick ingen behandling alls efter progress på första linjen ILD 12%, [00:13:00] vi känner igen den siffran det är alltid mellan 12-17% ILD jämfört med 1% meklopatraregim och mer kardiotoxicitet och pertuzumab jämfört med meklopatraregim. Är det en praktiskt changing studie? Jag tycker inte så men det kommer finnas patienter som bör behandlas med metidexter redan från början.

Om vi tittar på Cleopatra-kurvorna Och på Destiny Breast 09-kurvorna så ser vi att cirka 25% progrederar på klöpatare-regimen inom ett år. Så de har ganska dålig respons på dubbelblockad och taxa. Å andra sidan är det 16% i klöpatare-studien som hade mycket bra totala förlevnad och de var progressionsfria på åtta år efter åtta års uppföljning.

Som ni såg nu dessin i bräst och nje så ser vi ännu bättre resultat än kruppataregim [00:14:00] sannolikt tack vare endokrintherapi. Så hur kan vi välja? Vem ska behandlas med T-dexter i första linje? Vem ska behandlas med Med Klöpp-Atra-regimen och sen i andra linjer med Tidex-D. Vi vet från Klöpp-Atra att de som har bäst respons på taxan och dubbelblockad är patienter med 2,3 plus och inte 2 plus plus isch-amplifiering, progesteron-reset och positiv sjukdom, Inga växjärallampastaser, PIK3CA, wild-type tumörer och lång disease-free-intervall.

De starkaste prognostiska faktorerna är HER2-3 plus och PIK3CA wild-type. Så med andra ord, vi kan på överväg åtminstone när vi får god tjänade, vi kan överväga till DXT från början Patienter med PIC3C-imiterade cancerar med CNS-metastaser H2O2+, eller väldigt kort DFI från primärbehandling. De andra [00:15:00] kan sannolikt behandlas med klöppattra regim Det som inte blir sämre är komplett respons på TDXT.

I första linjen, 1909, var det 15 procent. I 1903, andra och senare linjer, var det 16 procent. Det är samma andel patienter som får komplett respons. Vad gör vi med dem? Det finns studier som pågår, prospektiva studier. Den japanska studien. M09 där man deskalerar från T-dexte efter komplett respons till trastosumab med eller utan endokrinbehandling och de återinsätter T-dexte vid progress.

Och även det METEF-studie där man ger Tdxt bara sex cykler, man fortsätter med undersköttsbehandling med dubbelblockad och endokrinbehandling. Och sen kan man återinsätta Tdxt. Och det är en smart [00:16:00] strategi tänker jag, men det finns inga data tyvärr att köra hårt redan från början Med sex eller fler cykler med DDXT, inducera en komplett respons och sen deeskalera till dubbelblockad och vid behov återinsätta DDXT.

Så en strategi som liknar kolorektalkancerbehandling där man har intensiva perioder sekventiellt med undersköldsbehandling. Och sen fortsätter till luminal bröstcancer Det som man mest pratade om är ESR1-mutationer och de är vanliga. Vid progress på första linjens behandling så ser man ESR1-mutationer hos 42% av patienter enligt Badawan-studien.

De är ganska ovanliga de första sex månaderna på aromatasämmare eller mer än tre år på aromatasämmare. Då utvecklas andra mutationer Mekanismer för resistens och de är [00:17:00] vanligare hos yngre patienter de som har bone-only-cancer med starkare ER-uttryck och högre LDH. Serenasex-studien presenterades på plenarik på ASCO och man screenade 3300 patienter och man tog plasma för ESR och AN-mutationer varannan eller var tredje månad för att upptäcka sådana mutationer hos 548 patienter och till resultat randomiserat 315.

Med andra ord så gjorde man väldigt mycket testning för att isolera 10% av den initiala populationen. Vilket spelar roll. Jag tycker inte att det är möjligt att göra så i klinisk rutin. Vad var det för patienter? Det var patienter som stod på ZDK4-6-hämmare plus aromatashämmare. Man screenade med plasma-AC [00:18:00] för att ge ZDK4-6-hämmare när man detekterade mutation då blev det randomisering till fortsatt AI och ZDK4-6-hämmare eller bytte till en CERD, camisestrand och fortsatt ZDK4-6-hämmare.

Primary endpoint var progressionsfri överlevnad och secondary endpoint, vilket man betonade mycket, var BFS2, så BFS på första och andra linjen.

Huvudresultat så när man bytte behandling till gamissestrand så hade man PFS på 16 månader, 9,2 månader med fortsatt AI och CDK-46-hammare, en skillnad på 6,8 månader. Har vi sett det förut den studiedesign? Jo det har vi gjort. Den PADDA-1-studien, fast det var inte gamissestrand, det var med vårt gamla Fulvestrand.

Och det är precis samma resultat, det var 6,2 månader Månaders skillnad när man bytte till full västrand vid detektion av [00:19:00] ISR1-mutationer Det var bara 5,7 månader progressionsfri överlevnad med fortsatt AI och Palbo-cyklim. Så precis samma absolut skillnad. Så man måste undra varför kan Mises ströck inte full västrand?

Ett problem med den studiedesignen är att man inte vet om oxydikofyra sexämare tillkommit till oxydikofyra sexämare med radiologisk progress. Det var en subgrupp i Padoan som gjorde det och de fick ytterligare PFS på 3,5 månader. Så den absoluta skillnaden var bara 2,7 månader med byte på basen av ESR och animation jämfört med byte på basen av radiologisk progress.

Sen man presenterade PFS2 och varför man insisterade mycket så PFS2 är bättre surrogit marker för total överlevnad men man [00:20:00] jämför inte precis samma sak. PFS1 I kamicestramparmen innehåller två linjer, AI och CDK4-sexhemare och kamicestramp plus CDK4-sexhemare. PFS2 innehåller tre behandlingslinjer, därför med kontrollarmen är det bara AI och CDK4-sexhemare och vid progression byter till andra linjens behandling Man såg att post-PD-behandling inte var balanserad.

I kamicestrantarmen fick man mer ADC och kemo och lite mer endokrinbehandling i AI-armen. Så med andra ord, det är svårt att dra slutsatser för basen av Serena 6, det kommer att kosta jättemycket pengar och som Padawan har visat, det är tveksam vinst på produktionsfri överlevnad och man har inte visat någon vinst på total överlevnad.

Vi fortsätter, luminal V, bröstcancer, uppdaterade resultat från INAVA [00:21:00] 120. Här har vi patienter med endokrinresistent cancer så det var återfall under adjuvant endokrinbehandling eller inom 12 månader efter avslutad endokrinbehandling och PTC-muterade patienter. Man muterade PFS med trippelbehandling, inavolizid palbociclib och Fulvestrant jämfört med bara palbociclib och Fulvestrant, 10 månader vinst med tillägg av inavolizid och PTC Det var tydligt förbättrad total överlevnad, 7 månader med tillägg av inavåldssyp.

37 jämfört med 27 månader. Notera att dessa patienter har mycket dålig prognos. Det här är i princip första linjen. De är endokrinresistenta, fixrisimiterade, endast 27 månader total överlevnad. Så det är en ren studie, bättre total överlevnad, men palpaciclib är inte vår bästa alternativ när det gäller [00:22:00] CDK4-6-hämmare.

Endast 10% fick PI3K-inhibitor, såsom apelsin, i andra linjer av de patienter som randomiserade styrkontrollarmen. Och väldigt få hade fått adjuvant CDK4-6-hämmare. Så det är återigen samma problem, väldigt få patienter Gjorde crossover till likvärdig behandling efter progress. Det som jag tycker kommer bli praktiskt changing är den första randomiserade studien om NK1 och NK3-hemmare för behandling av värmevallningar och svettningar, OASIS 4-studien.

Linsanitant jämfört med placebo i 12 veckor och sedan fortsatt behandling. Det var Tydligt en mycket effektiv behandling, mycket snabb effekt inom en vecka, färre attacker, vallningar och svettningar och mildare. Mycket bra tolerans, så mild biverkningsprofil, mest fatig och [00:23:00] DRE, väldigt milda biverkningar.

Så en positiv studie, jag tycker det kommer bli praktiskt changing. En fråga här. Hur kan vi sekvensera en sannetand och liknande NK1 och NK3-hämmare med andra åtgärder? Vi har till exempel akupunktur som har bra randomiserad evidens och SSRI. Och varför är det viktigt? Eftersom endokrinbehandling räddar liv.

Soft och text uppdaterades där end of study results och vi fortsätter se mycket stora skillnader i disease relapse-fri intervall och total överlevnad hos kemobehandlade patienter Hos många unga patienter och grad 3, patienter med grad 3 tumörer när man lägger till generationerna loggor och när man byter till aromatasemmare de första åren för att påprimla på oss alla patienter.

Och med ett andra ord, ja Jag började [00:24:00] åka till Asko 2017. Jag åkt dit varje år och det är det mest produktiva Asko jag har sett. Det fanns 12 kontomitanta New England-publikationer och tre Lancet-publikationer. Många praktiskt studier i bröstcancer och andra sjukdomar. Jag tycker att behandlingen för trippelnegativ bröstcancer kommer att förändras de närmaste månaderna.

När vi får godkännande så sitter vi som en govitekan i första linje. TEDxD är inte för alla i första linje och jag ser inte att Serena 6-design kommer ändra vår kliniska rutin. Tack!

Renske Altena: Stort tack Alex! Det är en väldigt koncis och kompakt räkning av mycket som presenterades på ASKO och publicerades samtidigt.

Jag har bara en kort fråga innan vi går vidare till lungonkologi. Det är elen [00:25:00] sammantaget och OASIS 4-studien. Är det någonting som vi kan använda idag? Nej

Alexios Matikas: det är inte godkänt att ämma, inte än. Så det finns liknande preparat, till exempel på oss är det också en NK-hämmare Men man har inte presenterat data på bröstcancerpatienter som tidigare studier hade uteslutit patienter med bröstcancer.

Man kör en studie uteslutande på bröstcancerpatienter man har inte presenterat resultat. Men jag misstänker att det kommer att vara positivt, det så stark effekt man såg av Elisabeth Tant. Så det kommer att bli standardisering så småningom. Vi måste inte vänta godkännandet.

Renske Altena: Ja, det ser vi fram emot. Stort tack till dig Alex.

Tack