Rapport från ASCO - Gyn-onkologi

Här kan du se avsnittet i SOF:s föreläsningsserie: Rapport från ASCO - Gyn-onkologi

Rapporten från ASCO, presenterad av Josefin Fernebro, överläkare i onkologi vid Karolinska Sjukhuset, fokuserar på tre studier rörande ovarialcancer. Den första studien, TRUST, undersökte tidpunkten för kirurgi vid nydiagnostiserad ovarialcancer, och fann ingen signifikant skillnad i total överlevnad mellan primärkirurgi och fördröjd primärkirurgi för den totala patientgruppen, även om en viss fördel för primärkirurgi sågs i specifika subgrupper med mindre tumörbörda och stadium 3. Den andra studien, FIRST, utvärderade immunterapin dostarlimab som tillägg till primärbehandlingen vid avancerad ovarialcancer, och visade en statistiskt signifikant men kliniskt liten ökning av progressionsfri överlevnad utan skillnad i total överlevnad. Slutligen testade ROSELLA-studien det nya preparatet relacorilant tillsammans med nab-paklitaxel för patienter med platinumresistent ovarialcancer. Denna studie visade en signifikant förlängning av både progressionsfri överlevnad och total överlevnad, vilket gör relacorilant till ett lovande nytt behandlingsalternativ för denna patientgrupp med dålig prognos.

(denna sammanfattning är AI-genererad och inte korrekturläst, scrolla ner för en fullständig utskrift av webbinariet)

Föreläsare: Josefin Fernebro

Moderator: Renske Altena, överläkare i onkologi och internmedicin, docent Karolinska Institutet

Tack till

Fullständig utskrift:

Renske Altena: [00:00:00] Varmt välkomna ni alla som tittar och lyssnar. Tack till Mediahuset, tack till sponsorerna och främst också tack till Svensk Onkologiskt Förening och våra föreläsare som är här idag. Sista station och det blir gynekologiska temörer och där har vi Josefin Fönebro som är överläkare i onkologi på Paralynska sjukhuset.

Och du var också på ASKOV.

Josefin Fernebro: Ja, tack för inbjudan Nu ska vi se om ni ser mina bilder här.

Jag ska prata om nyheter [00:01:00] kring gynekologisk cancer och har valt ut tre studier som egentligen bara gäller ovarial cancer. Jag tyckte det var mest intressant men man hade kunnat prata i många timmar om allt spännande som togs upp på ASCO. Men den första är en studie som heter TRUST där man faktiskt, det är en kirurgisk studie vid nydiagnoserad ovarialcancer.

Och den andra studien heter FIRST och där man utvärderar effekten av immunterapi i primärbehandlingen av avancerad ovarialcancer. Och den tredje heter ROSELLA och det är ett nytt preparat RELLA CORRELAN som man då testar vid platinumresistent ovarialcancer Så det är de tre. Vi börjar med TRUST som står för Trial of Radical Upfront Surgical Therapy in Advanced Veteran Cancer.

Det är en studie som utvärderar tajmingen av kirurgi. Avancerad och varialkancer opereras [00:02:00] ju om man kan och här tittar man på vad som är bäst primärkirurgi eller nackt förutom fördröjd primärkirurgi. Och bara kort här lite om kirurgi vid ovarialt cancer så är det ju den här sjukdomen nästan alltid spridd vid diagnos och patienterna genomgår ju oerhört omfattande kirurgi och målet med den här kirurgin vid ovarialt cancer är en förlängd remission En förlängd överlevnad men också bevarad livskvalitet.

Och man har i flera tidigare studier visat att få det här makroskopiskt radikalt då är en stark prognostisk faktor Det gör att patienterna lever längre så det här är viktigt. Primärkirurgi är och har länge varit standard of care egentligen i Sverige och i hela världen och det finns fyra tidigare randomiserade studier som utvärderar det här eller jämför primärkirurgi med nedgivande behandling följt av [00:03:00] Senare i kirurgi.

Men de här studierna har varit lite olika studieupplägg det varit lång tid mellan de olika publikationerna så att det finns begränsningar här och svårfolkade resultat Så därför är det fortsatt så att den optimala tajmingen för kirurgi är oklar. Så det är bakgrunden till att den här studien har gjorts.

Och vi har väntat väldigt länge på resultaten Och så här såg då studiedesignen ut. Det var patienter då med epitelial och varialkancer som skulle vara spritt stadium 3b till 4b. Stadium 3 är ju spritt i bukhålan och stadium 4 då har det vandrat vidare upp i tårax eller i andra organ. Och patienterna skulle då vara bedömda som resektabla alltså skulle kunna...

Primärt och opereras primärt och de skulle vara tillräckligt gott skick då för att kunna genomgå så här stor kirurgi Och så randomiserades de då till 1 till [00:04:00] 1 till då primär kirurgi och så jämförde man med, nerhörde man cytostatika följt av då intervallkirurgi. Och Primära endpoint var overall survival som det ofta är i kirurgiska studier och sekundära endpoints PFS, complete resection rate, alltså radikalitet, hur mycket kirurgi som behövde göras, kirurgisk morbiditet och quality of life.

Och patienterna fick egentligen standardbehandling i studien, CARP-pakt som vi ger och bevasisumab och PARP-hemmare när det är indicerat. Här ser vi bara baseline-karakteristika där vi ser att armarna var balanserade och den absolut största gruppen var stadium 3C, alltså det är den vanligaste gruppen vi ser kliniskt också, runt 60% spridning i bukhålan [00:05:00] och den absolut vanligaste histologiska subtypen var höggradig serös.

Det här representerar de patienterna som vi har på våra mottagningar. När man ser hur mycket kirurgi och vilken kirurgi som gjordes i studien så ser vi här dels att median tiden som man opererade patienterna var fem och en halv timme i primärgruppen jämfört med ungefär fyra och en halv timme i nacktgruppen Så det är långa och omfattande kirurgier.

Och här ser vi också att patienterna är väldigt omfattande opererade. Man har upper abdominal procedures, alltså man har opererat i övre buk hos en väldigt stor andel och man har gjort tarmresektioner också i stor andel i båda de här grupperna. Så väldigt stora och mycket kirurgi här gjord i studien.

När man ser resultatet av kirurgin så ser vi att man uppnådde en väldigt hög [00:06:00] radikalitet. 70% fick en makroskopisk radikal kirurgi i primärkirurgigruppen jämfört med 85% i naktgruppen. Så det var en väldigt bra kirurgi som gjordes också. Här ser vi resultatet av den primära endpointen som var overall survival och att den inte uppnåddes i studien.

Vi ser att median överlevnad var 54,3 månader för primärkirurgi jämfört med 48,3 i naktgruppen Och det här var inte signifikant. Så att ingen tydlig skillnad. Däremot när man tittar på PFS som var secondary endpoint så ser vi här att det faktiskt är en liten fördel för primär 20 i gruppen. Med 22,1 månader median PFS och jämfört med 19,7 då vid nacktgruppen.

[00:07:00] Och det här var signifikant Och här ser vi också att de här kurvorna håller sig separerade med tiden så att det håller också när tiden går. Textning.nu Här är subgruppsanalyser för att visa de som är markerade med grönt Det de största grupperna här i studien. Här har vi PFS överst och OS här nere. Där ser vi att stadium 3 och de som är radikalopererade ligger rätt långt till vänster här.

Både när det gäller... PFS och OS, medan då stadion 4, de som är mer avancerade som ofta har sjukdom i tårax, de ligger precis här på linjen Att det inte är någon skillnad och lika så här. Så det är viss skillnad ändå i de här subgrupperna. När vi tittar på komplikationer så ser vi att... 18 procent av patienterna i primärkirurgi-gruppen jämfört med 12 procent drabbades av någon [00:08:00] komplikation.

Så det var inte så mycket för de här stora kirurgierna. Och 30 dagars postoperativ mortalitet var väldigt låg i båda grupperna och det är väldigt viktigt. Så att sammanfattningsvis primärkirurgi var inte associerad med ökad... Överlevnad hos jämfört med neodymant cytostatika följt av fördröjd primärkirurgi hos de här patienterna med spridd och varialkancer.

Men man ser då viss fördel för primärkirurgi när det gäller vissa subgrupper, alltså bland stadium 3 och de som har begränsad tumörbörda. Så det kan ju vara värt att tänka på. Vi går raskt vidare till nästa studie som heter FIRST eller NGOTOV-44. I den här studien undersökte man tilläggseffekten av [00:09:00] dostalimab till första linjens behandling vid primärt avancerad ovarial cancer.

Så här såg studieupplägget ut. Det var patienter med höggradig icke-mucinös epitellial och varialkancer som inkluderades. Likaså här var det avancerad sjukdomsstadium 3 och 4. Alla stadion 4 kunde inkluderas. När det gällde stadion 3 så var det bara patienter med omfattande tumörbörda som var radikalopererade som fick vara med i studien.

Alla som inte var radikalopererade, alla som inte opererade alls och alla med nedgivande behandling. Så att en ganska hög risk eller dålig prognosgrupp patienter som ingick i studien. Och när man då planerade studien så hade man tre armar men i den här arm 1 så ser vi här är [00:10:00] då först behandling och sen en underhållsbehandling och ser vi att underhållsbehandlingsarmen har man placebo i den armen.

Och under den här tiden så godkändes PARP-hämmare för de här patienterna så att den armen ströks i studien. Så det blev en tvåarmad studie istället där man då gav standardbehandling i arm två CARPAC plus placebo plus minus BEV följt av niraparibas och PARP-hämmare plus placebo plus minus bevacizumab Och i arm 3 så la man då till standardbehandling till dostalimab under behandlingen och sen i underhållsbehandlingen så gav man niraparib plus dostalimab plus minus beb då.

Stratifieringsfaktorer var Bevacizumab som var valfritt. Man stratifierade efter de här prediktiva biomarkörerna som vi använder framförallt för behandling av parpemmare, alltså HRD och BRCA. [00:11:00] Och sen så var det då sjukdomsbörda man tittade på och primär endpoint var PFS i studien. Bara för att visa här patienterna som ingick så var det balanserade armar Som jag sa innan det var här var en väldigt högrisk patientgrupp och det ser vi här att stadion 4 var drygt 35-38% så ett väldigt stor andel med riktigt spridd sjukdom och en stor andel här 10% var icke-operabla.

De har oftast sämst prognos och 55% ungefär som genomgick nedgivande behandling Ungefär 24 % hade kvartummar efter operation och det vet vi också är en negativ prognostisk faktor. Så det här var en patientgrupp med dålig prognos. Här har vi primära endpoint, PFS, i [00:12:00] hela populationen Där vi ser att tillägget av Dostalimab, den blå kurvan- Ökar faktiskt progressionsfri överlevnad signifikant jämfört med parpemar bara.

Men vi ser att det är en väldigt beskedlig ökning på bara 1,4 månader Även om detta då var statistiskt signifikant så är det ju kliniskt väldigt liten skillnad. Men så att studien var positiv men kliniskt mycket beskedlig effekt egentligen av tillägget av dostolemab. Man tittade i olika subgrupper bland annat hos patienter som hade en PDL1-positiv tumör där man skulle kunna förvänta sig bättre effekt men här ser vi också att Dostalimab inte gjorde någon extra nytta för den gruppen utan kurvorna ligger nästan på varandra men ändå en viss skillnad.

Till fördel för Dostelmab. [00:13:00] Men även andra kliniska subgrupper, man tittar på andra biomarkörsubgrupper så såg man inte heller någon grupp som stack ut där Dostelmab hade bättre effekt utan det var ungefär samma i alla. När man tittade på overall survival här efter 57 procents datamognad så ser vi att kurvorna ligger i stort sett helt på varandra med ett hazard ratio på 1,01.

Så ingen skillnad i overall survival Så sammanfattningsvis, det var då en positiv studie. Dostalimab ökade statistiskt signifikant PFS hos de här patienterna men med en väldigt liten klinisk effekt egentligen bara 1,4 månad. De som hade PDL1-positiv tumör fick inte någon ökad effekt av dostalimab som man kanske hade kunnat förvänta sig.

Det var ingen skillnad i overall survival alls. [00:14:00] Safety var inget nytt eller så, det var tolerabel biverkningsprofil och quality of life också densamma i de båda grupperna.

Så går vi till Rosella och det här är en studie som inkluderar patienter med platinumresistent sjukdom. Då har de kommit ganska långt i sin sjukresa och har en ganska dålig prognos. Här i här studien testade man behandling med relacorilant som man gav tillsammans med nampaklitaxel och jämförde med namp.

Paklitaxelmonoterapi hos de här patienterna. Lite bakgrund då så är det så som jag sa att de patienter med platinumresistent ovarialt cancer har ett väldigt stort behov av nya behandlingar för det går inte bra för den gruppen. De lever i genomsnitt ett år ungefär sedan man har fått ett [00:15:00] platinumresistent återfall.

Så här behövs ju väldigt mycket mer behandling Då vet man att ovarialt cancerceller uttrycker glukokortikoidreceptorer och det här är också en markör för dålig prognos och den här signaleringen har man då visat minskar känsligheten för kemoterapi Och då är den här relacorilant, ett nytt läkemedel som är en glukocorticoid-receptor-antagonist som blockerar för det här och på så sätt försöker återställa känsligheten för kemoterapi Så det är en väldigt smart behandling Här har vi studieschemat.

Det var patienter med epithelial och varialkancer som skulle vara i bra skick och skulle ha en platinumresistent sjukdom, det vill säga ha progress inom sex månader efter sista [00:16:00] platinum. Studien exkluderade de patienter som hade en Primärt platinumrefraktär sjukdom, det vill säga hade progress under pågående

primärplatinumcytostatika och de också som hade progress inom en månad efter primärbehandling. Men annars kunde alla de även platinumrefraktära inkluderas. Man tillät upp till tre tidigare behandlingslinjer och patienterna skulle ha fått beasisumab tidigare. Då randomiserades de 1 till 1 i kontrollarmen av paklitaxel som gavs veckovis, vecka 1, 2 3 och så en pausvecka och sen startade man om.

I studiearmen så hade man då nabpaklitaxel på samma sätt och så relacorrelant som tillägg. Relacorrelant är en tablettbehandling som man då ger dagen innan nabpaklitaxel, samma dag och dagen efter. Och här hade [00:17:00] vi då en dubbel primär endpoint, PFS och overall survival och så en del då secondary endpoints.

Och patienterna stratifierades efter antal tidigare linjers behandling och var man kom ifrån vilka regioner. Här är baseline-karakteristika och det är egentligen för att visa att det här är en oerhört dålig prognosgrupp där vi ser att ungefär 7% av patienten hade en primartipolaten med refraktärsjukdom.

Den gruppen svarar nästan inte på någon behandling, det är väldigt svårt att komma åt med behandling. En väldigt stor andel, ungefär 60% hade fått PARP-hämmare tidigare och det vet vi också, har vi lärt oss nu från många PARP-studier att patienter som progrederar på PARP är också mer resistenta mot behandling svårare att behandla och här hade ungefär två tredjedelar haft progress på PARP-hämmare.

Så en väldigt [00:18:00] dålig prognosgrupp här också. Här har vi då resultaten med PFS där vi ser då att tillägget av relakorrelant till nabpaklitaxel gav en signifikant vinst i PFS hos de här patienterna med ett hazard ratio på 0,7 och då ett signifikant P-värde. Här ser man en skillnad redan efter sex månader med 52 patienter som är progressionsfria I relakorrelantgruppen jämfört med 42% i omkontrollarmen.

Men vid tolv månader så är det dubbelt så många i relakorrelantgruppen som är progressionsfria, 25% jämfört med 13%. Även när vi tittar på overall survival med en datamonad bara på 50% så ser vi också här att det är en signifikant skillnad där denna korrelant är en [00:19:00] ökad overall survival på 16 månader median jämfört med 11,5 för den avparklita axelgruppen och hazard ratio 0,69.

Man har gjort så mycket studier på de här platinumresistenta och det är Det är extremt svårt att få fram en OS-vinst så även om det är små siffror så är det här ganska stort. Bara för att titta också på subgrupper. Här har vi PFS till vänster och OS till höger. Här ser vi att alla håller sig väldigt stabilt i alla subgrupper.

Men de som är markerade här är de som har absolut sämst prognos och de som är svårast att behandla. Här ser vi de som har haft tre behandlingslinjer tidigare och de svarar bra. De som har haft parpemmar som jag sa också som har dålig prognos var också bra. Ett kort platinumfritt intervall och även de som [00:20:00] har stor tumörbörda.

Så det är väldigt tydliga data tycker jag för de här dåliga prognosgrupperna. När det gäller biverkningar så är det här någonting nytt men man har egentligen inga allvarliga biverkningar som är registrerade i studien utan biverkningarna hänger ihop med NAB-paketaxel framförallt då benmajstox där man ser viss liksom lite mer i relakorrelantgruppen.

Det förklarar författarna med att man då stod på NAB-pak längre tid och fick mer benmajstox av det eftersom de svarade längre. Så det är inga nya eltrendsignaler som var allvarliga Så att sammanfattningsvis, Rosella uppnådde sin primära endpoint med förlängd PFS med relakoylant behandling. Även median overall survival förlängdes med 4,5 månader med den här behandlingen vilket är rätt så mycket [00:21:00] för den här gruppen.

Behandlingen var vältolererad med egentligen bara biverkningar som hängde ihop med Pactitaxelen och det här bedömer man då ska kunna bli en ny standard of care för platinumresistent och realkancer. För att sammanfatta så såg man ingen OS-vinst i primärkirurgi för hela den här gruppen men det verkar som att man ska välja det vid vissa subgrupper och det är framförallt de med lite mindre tumörbörda och stadium 3 där man kan få en radikalitet direkt.

I FIRST hade vi en statistiskt signifikant PFS-vinst men den var väldigt begränsad klinisk, 1,4 månader. Detta ihop med dyr behandling, treårsbehandling, lång behandling och adverse events gör att jag inte ser detta som någon förändrande behandling [00:22:00] Vi kommer nog inte ändra någon standard of care baserat på den här studien.

Och till sist Rosella då, relacorylant tillsammans med nabpaclitaxel, lär bli ett nytt behandlingsalternativ för patienter med resistenta oerhört cancer, vilket är väldigt roligt och positivt.

Renske Altena: Så, det var det. Fantastiskt, tack Josefin. Tack. Något klokare, något mer hoppfullt för patienter med oerhört cancer.

Det kom en fråga. Kommer Trust-studien snart publiceras? Vet du det?

Josefin Fernebro: Jag är lite osäker. Det som jag tror att det kommer dröja, nu gissar jag bara, men för att data hade precis blivit färdigt innan konferensen och nu håller de på med markördata, translationella data, de tittar på biomarkörer och sådär som inte var klart nu.

Så jag är lite osäker men det lät lite som att det var precis klart inför konferensen så [00:23:00] det kanske dröjer lite om de inte har flera publikationer andra sidan.

Renske Altena: Ja någonting att se fram emot i alla fall. Stort tack Josefin och stort tack ni alla som tittade och jag tycker att vi har fångat mycket men troligtvis fortfarande bära några procent av alla nyheter som presenterades på ASKO.

Men det brukar vara så med de här otroligt stora nyheterna Jag tycker att det som känns väldigt hoppfullt och relevant är att det finns studier som har tittat på, som är liveformulerade att beskatta frågor, vad kan jag göra själv med livsstil? Fiber, träning, så det tycker jag är någonting som vi också väldigt enkelt kan börja rekommendera i praxis om ni inte redan gör det.

Ja, vi kommer att [00:24:00] köra nästa gång igen nästa år. En sak som jag gärna vill nämna, nej två saker. En vi tar gärna på alla online-webinarier som ligger nu som utbildningsseminarier på mediefens.se. Och det andra är att vi ska ha en svensk afton igen söndag kväll på Esmo i Berlin i slutet av oktober 20 oktober, om jag minns rätt.

Så det ser jag också fram emot. Och återigen stort tack till alla föreläsare och då lämnar jag ordet tillbaka till Jesper. Och tack till er också [00:25:00] Jesper.