Behandling vid peritonealmetastaserad ventrikelcancer

Här kan du se avsnittet i SOF:s föreläsningsserie: Behandling vid peritonealmetastaserad ventrikelcancer

Föreläsningen handlar om behandling av peritonealmetastaserad ventrikelcancer. Peritoneal metastasering är en av de vanligaste spridningslokalerna vid ventrikelcancer och är en svårhanterad situation. Det har presenterats nya studier och utvecklingar inom behandling av detta tillstånd, bland annat en fas 3-studie från Karolinska. En viktig behandlingsmetod som diskuteras är intraperitoneal cytostatika, där cytostatika ges direkt i bukhålan via en subkutanport. Studier har visat lovande resultat med denna metod, särskilt i kombination med systemisk behandling och selektion av rätt patienter för operation.

(denna sammanfattning är AI-genererad och inte korrekturläst, scrolla ner för en fullständig utskrift av webbinariet)

Föreläsare: Lisa Liu, MD, PhD, specialistläkare onkologi, Karolinska universitetssjukhset

Moderator: Renske Altena, överläkare i onkologi och internmedicin, docent Karolinska Institutet

Arrangörer:

Fullständig utskrift:

Renske Altena: [00:00:00] Hej och välkomna till nästa webbinarium som vi anordnar utifrån Svensk Onkologiskt Förening. I dag har vi med oss Lisa Liu som är onkolog på Karolinska sjukhuset och forskare på Karolinska institutet. Lisa är inriktad på GE-tumörer och kommer att zooma in och ta med oss i behandlingar av peritoneumetiserat ventrikulcancer som är en Inte så jättevänlig situation men ändå komplex och svårhanterad.

Och om jag har förstått rätt finns det några nya utvecklingar och studier där Lisa. Mm precis. Så ser jag fram emot [00:01:00] att höra mer om. Tack att du är med och kör igång.

Lisa Liu Burström: Tack så mycket för att jag har fått inbjudan att komma och prata.

Jag kommer att zooma in lite grann på behandling av peritonealmetastaserad ventrikercancer. Det har hänt en del och presenterats en del nya studier och också en fas 3-studie som vi från Karolinska initierat. Jag kommer att försöka täcka lite grann av det idag. Lisa Libursson heter jag och är onkolog på Karolinska.

Jag tänkte börja med att visa den här bilden. Alltså ventrikelcancer generellt i Sverige är ju inte en av de vanligaste diagnoserna. Det är ju vanligare i Asien. Men om man tittar på spridningsmönstret då av metastaslokalerna så ser man ju ändå att peritoneal metastasering är en av de vanligaste spridningslokalerna vid ventrikelcancer.

Här har vi då olika [00:02:00] subtyperna Vi har en gastrointestinal typ och en diffus typ. Men tittar man på de typerna så är det runt hälften av alla. Patienter eller till och med lite mer som har peritonealkarcinos och en hel del av de här patienterna har endast peritonealkarcinos och ingen annan metastasering heller.

Och varför det här är problem? Vi vet att både alla som jobbar med onkologi och framförallt övriga i onkologi vet att vi har en dålig prognos det är en kort överlevnad runt året vid metastaserad ventrikelcancer då inkluderar vi peritoneal Sjukdom i den här gruppen också och då ligger överlevnaden kring ett år strax under ett år beroende på vilken studie och kohort man tittar på och det här har inte förbättrats de senaste åren trots att vi har fått nya utvecklingar av nya tilläggsbehandlingar som har förlängt överlevnaden lite grann [00:03:00] i alla fall vid metastaserad sjukdom Gällande ventrikelcancer så har inte överlevnad av den på peritoneal metastaserad sjukdom egentligen påverkat särskilt mycket.

De här patienterna har en försämrad livskvalitet Alla som träffar patienterna i klinik vet att de drabbas frekvent av ileus, ascites. Det är väldigt mycket mekaniskt hindretryckssymptom och frekventa inläggningar av de här patienterna. I dag så har vi ingen specifik behandling för just peritoneal metastasering utan det är standardbehandling med systemisk cytostatika plus då eventuell tilläggsbehandling med mynterapi, antiher2 beroende på biomarkör hur det ser ut i tumören.

Ett av problemen som vi har idag vid peritoneal sjukdom är att det finns något som heter blodperitoneumbarriär och här har vi en sämre penetrans av cytostatika som vi ger intravenöst till [00:04:00] peritoneum som gör att för att få väldigt bra effekt På de här peritoneala metastaserna så skulle vi behöva ha en väldigt hög dos av systemisk cytostatika.

Vilket då skulle ge en hög systemetoxicitet och ganska låg effektivitet. Response rates ligger på cirka 30% på de här patienterna. Och... Då har vi ett ganska extensivt arbete som är gjort av Raghav Sundar och Joseph Zhao som Sundar nu är på Yale. Men det här gjordes innan han flyttade så det här är från en singaporeankohort där man har titt.

Väldigt noggrant på hur peritoneala metastaser ser ut och här har vi då en prospektivkohort på [00:05:00] De här patienterna som har peritoneal sjukdom där man tittar på både patienter vid primärdiagnos som inte har några metastaser och sen följer man de här patienterna, de har följt dem i cirka 87 månader. Och då grupperat in dem i hur lång tid det tar tills de får peritoneala metastaser men också de som har synkrona peritoneala metastaser och då ser man ju att har man Inga peritoneala metastaser vid uppföljning så har man en bättre överlevnad.

Har man metacrona peritoneala metastaser så det uppkommer efter en tid så har man lite sämre prognos. Och har man synkrona det vill säga vid diagnos, så har man en ganska dålig prognos när det gäller peritoneal spridning av ventrikelcancer [00:06:00] Om man tittar då på peritoneala metastaser och primärtumör så skiljer de sig en del och det har man visat i den här studien, samma grupp, samma publikation och det här är ju viktigt för att förstå De systembehandlingarna som vi använder oss av intravenöst och att det kanske skiljer sig i olika uttryck av biomarkörer på peritoneala sjukdomar men att det är en annan miljö som tumören befinner sig i så att det finns en helt annan mekanism som vi behöver ha i åtanke när vi behandlar de här patienterna.

Två markörer som sticker ut när de har gjort genanalys är Clodin 18.2 och FGFR 2b som är två potentiellt kommande behandlingar. Framförallt Clodin 18.2 som nu ligger runt hörnet som blev ena godkänd förra året och där vi fortfarande väntar på NT-rådets rekommendation [00:07:00] Men här ser man till exempel då att i peritoneala metastaser så har man ett lägre uttryck av både kladdin 18.2 och FGR2B jämfört med primärtumören Och då försöker man ju fundera lite grann i termer om hur man ska behandla peritoneal karsinos just.

Och då har presenterats en artikel på ASKOR förra året 2024, där man då ställer sig frågan perioperativ kemo det vill säga nedjuvant cytostatika med sedvanlig trippel kemoflott Och sen så randomiseras man till operation eller inte. Och sen adjuvant flott vid peritonealkarcinosa. Det är en bra idé. Här har vi själva studien den heter renaissancestudien, det är från det tyska AIO-nätverket.

Och [00:08:00] då är det fas 3 RCT där man randomiserar mellan perioperativ cytostatika, flott, fyra cykler som är sedvanlig perioperativ behandling idag vid kurativ sättning. Och sen randomiserar man antingen till operation och sen adjuvant cytostatika med flott Ingen operation utan man bara fortsätter med flott.

Och det här var egentligen på en större kohort på patienter som har en begränsad metastasering vid ventrikelcancer och kardiakancer Och studien när den presenterades på ASKUS så var den ju negativ Man såg ingen överlevnadsvinst för operation i den här studien och här har vi överlevnadskurvorna mellan arm A som är operation och arm B som är fortsätta med sedanlig cytostatika.

Och här ser man ingen vinst av att operera de här [00:09:00] patienterna. Det som är intressant när man Zoomar in lite grann på subgruppsanalyser Nu är det få patienter i varje grupp men vi vill ju väldigt gärna tolka in på subgruppsanalyser Även om studien i sig inte är designad för att ge oss svar på det. Men det kan ge en liten hint om hur det ser ut i kohorterna.

Och då ser man då lymphkörtelmetastasering. Där har vi ändå möjligen en positiv effekt vid operation. Den blåa linjen är ju de som har opererats eller randomiserats i operation. Även om man har en tidig mortalitet så ser man då att långtidsöverlevnaden- Är potentiellt bättre bland de som endast har lymphkörtelmetastasering.

Hittar man på levermetastasering så har vi ingen större skillnad. Men det som är intressant här och det som har varit fokus för oss idag det är den här peritoneala metastaseringen. Och då har vi till och med en sämre överlevnad bland patienter som opereras jämfört med de som fortsätter med [00:10:00] cytostatika.

Så om man bara säger så här, är det en bra idé att ge flott perioperativt operera vid peritonealspridd sjukdom? Oselekterat då får vi säga nej på den, baserat på den data som vi har idag. Vi kommer gå vidare lite grann och börja nämna operation framöver också lite senare. Vi ska visa lite nya data. En annan lockande behandlingsmetod är en behandling med intraperitoneal cytostatika.

Vi pratade tidigare om att det finns en blodperitoneumbarriär där vi har svårt med penetrans av systemisk behandling till peritoneala metastaser. Då är det väldigt lockande att ge cytostatika lokalt direkt in i bukhålan. Då har vi lite olika strategier som vi kan göra det här på. Det är första som är kanske mest välkänt inom både ovarial cancer och kolorektalkancer i HIPEC.

Sen har vi PIBAC som [00:11:00] har använts mer och mer i Europa och studerats en hel del men inte riktigt blivit en del av standardbehandling idag. Och sen har vi något som har varit väldigt populärt i Asien som kommer vara en hel del fokus på idag när vi pratar om intraperitoneal behandlingsstrategi Det är helt enkelt en kateterbaserad administrering av intraperitoneal cytostatika.

Norm och term i interpersonal cytostatisk administrering IPEC då bara för att sammanfatta. Det här är ju ganska välkänt och det används som en del bland annat inom kolorektalkancer som standardbehandling vid peritoneal sjukdom. Oftast så är det en öppen kirurgi det är en kurativ setting oftast. Och man gör det här tillsammans med cytoregdativ kirurgi.

Det är alltså att man värmer upp cytostatika oftast platen för att få en bättre effekt av cytostatika Men i och med att det är ändå invasivt så är det ganska [00:12:00] svårt att repetera det flera gånger Och det gör ju att det blir svårt för en palliativ situation, i alla fall med en trickade cancer då, att man, om man inte opererar bort de metastaser som finns så brukar man ju behöva upprepa behandling för att få effekt av cytostatiken.

Och det som framförallt är ett argument till varför det inte är Det är en behandling som vi ska anamma för ventrikelcancer idag. Det faktiskt inte riktigt finns någon bra evidens för förlängd överlevnad. Det saknas helt enkelt randomiserade prövningar för HIPEC inom ventrikelcancer och peritoneal metastasering.

Sen har vi PIPAC och det här är... Lite likt HIPEC men ändå inte. Via laparoscopi tillför man cytostatika via ett högt tryck in i bukhålan. Här har vi möjlighet att upprepa behandlingen. [00:13:00] Vad skett i 8 veckan? Men även här så har vi ingen evidens för överlevnad i en palliativ situation. Vi saknar randomiserade prövningar som stödjer evidensgraden för pipak inom en trickarecancer med peritoneal metastasering.

Det som har kommit nu då som är nytt eller som är nytt för oss inom Europa i alla fall där vi fått upp ögonen. Det är helt enkelt den här katheterbaserade cytostatika-administreringen. Och det här är intressant särskilt för oss onkologer för att här ger man cytostatikan via en subkutanport som man opererar in i buken.

Och så har man en slang som förser bukhålan fritt med cytostatika. Och eftersom porten sitter subkutan precis som en SVP fast i buken så kan man ge den här behandlingen på behandlingsavdelningar upprepade gånger Och [00:14:00] här brukar man då använda sig av taxaner och Paclitaxel är en av de som är mest välstuderad i den här sättningen då och anledningen till att man använder de här läkemedlen med taxaner det är ju för att det är stora molekyler och här vill man ju ha läkemedel som hänger kvar i bukhålan som inte absorberas direkt utan man vill att Att cytostatika ska finnas kvar i bukhålan och ha lokal effekt på peritoneala metastaser.

Och just paclitaxel har man sett i fas 1-studier inom ovarialcancer att man har väldigt lite plasmaupptag och systemiskt upptag vid uppcitrering av olika koncentrationer. Så därför har man studerat det mest. Om man tittar på vilken evidens vi har för intraperitoneal behandling på det här sättet så fanns det för ganska många år sedan en [00:15:00] japansk studie som heter Phoenix GC Trial.

Det här är en randomiserad fas 3-prövning som... Egentligen den första som publiceras, den första stora RCT som publiceras på intraperitonealpaclitaxel i ventrikelcancer. Och här har man då gett intraperitonealpaclitaxel plus systembehandling. Systembehandling i den här studien innebar då i studie... Armen intraputinopaklitaxel plus intravenöspaklitaxel plus S1 och sedan jämförde man med en kontrollarm med endast systemisk behandling med S1 plus oxaliplatin och så randomiserade man två till ett för att man tror väldigt mycket på den här behandlingen i Asien och hamnade på ett totalt 183 patienter i studien [00:16:00] varav 122 i I studiearmen med intraperitoneal paklitaxel.

Primära utfallsmåttet var överlevnad. Om man tittar då på resultatet tittar man på ascites, det väldigt svårt att mäta Peritonealkarcinos på röntgen. Det går inte riktigt att resistmäta. Det stämmer inte riktigt överens. Om man tittar på en DT-bild med beräknad PCI-index och hur mycket peritonealkarcinos man har så stämmer det inte riktigt alltid med när man gör en kontrolllaparoscopi.

Så sätt att titta på, eller man tolkar i alla fall svar på, är att titta på ascites. Och då bland de patienterna som hade ascites i studien så ser man att 86% av patienterna i intraperitonealpaclitaxelarmen hade antingen hel försvunnen eller minskad ascites. Det är fortfarande få patienter i de här [00:17:00] armarna, framförallt i kontrollarmen.

Men där har vi inte alls samma resultat. Så här har vi i alla fall... En indikation på att vi har en objektiv respons på 86% när vi ger intraperitonal behandling Studien var ju tyvärr inte positiv, den var inte signifikant. Man såg en hazard ratio på 0,72 som finns en trend för att intraperitoneal behandling är positiv.

Och anledningen till att man tror att studien eller ett argument till varför studien inte blev positiv är för att det var en obalans Man såg att man hade många fler patienter med mer ascites, mer peritonealkarcinos som vi vet är en faktor för sämre överlevnad. Så det blev en obalans i studien och resultaten blev inte signifikanta.

Men datan är ändå positiv och uppmuntrande och sen det som vi har varit väldigt intressant nu då är den här studien Dragon01 och det här är en annan [00:18:00] randomiserad fas 3-studie från Kina som presenterades nu på ASCO-GI i januari Och här har man då randomiserat mellan intraperitonalpaclitaxel som vi kallar för NIPS i studiearmen.

Och då ger man det tillsammans med systemets behandling S1 plus intravenöspaclitaxel. Och sen då har vi själva kontrollarmen där man ger samma preparat intravenöspaclitaxel plus S1 men inte intraperitonalpaclitaxel.

Och här har vi ganska fina resultat skulle jag säga. De har 222 patienter i gruppen. Även här randomiserade man 2 till 1. Så 148 patienter intraperitoneala studiearmen. Primär 1.2 överlevnad. Och här hamnar vi på en hazard ratio på [00:19:00] 0,66. Och de här resultaten var signifikanta. Om man tittar på de här två kurvorna då, den röda kurvan är intraperitoneal paklitaxel och sen den blåa är kontrollgruppen med endast systemisk behandling så ser vi ju ganska tydligt en fin skillnad mellan de två grupperna med fördel för intraperitoneal paklitaxel.

Och en annan intressant grej när man tittar då, den här studien gick ju vidare, så har man ett väldigt gott svar och uppfyller vissa kriterier så kan man gå vidare och operera, så vi kallar för konversionsoperation eller conversion surgery. Och kriterierna för det här var ju då att man ska ha en komplett respons, alltså man ska inte ha någon synlig peritoneal metastasering kvar man ska ha resektabel primärtumör.

Och vid buksjölväska, vid kontrollaparaskopi så ska man vara cytologinegativ, man ska inte ha några maligna celler kvar i buksjölväskan [00:20:00] och inte heller några andra metastaserade sjukdom. Och tittar man då på den här datan och då bara för att jämföra tillbaka från den här renaissance-studien vid oligometastatisk sjukdom så ser man ju här att Oavsett om det är i standardarmen eller i studiearmen i intraperitoneal paklitaxel så har vi väldigt fina siffror för överlevnad vid R0-resektion.

Tittar man på R0-restriktion vid enda systemisk behandling så ligger den på 20,9 månader men om man då tittar på intraperitoneal behandlingsgruppen då hamnar vi på 35,5 månader Så här skulle jag säga för en ventrikelcancer med peritoneal metastasering där vi egentligen har en överlevnad som ligger alls mellan två till åtta tio, tolv månader så är det här helt otroliga siffror.

[00:21:00] Och tittar man då i... Andel opererade intraperitoneala armen versus standardarmen så är det fler som opereras i intraperitoneala armen som uppfyller de här kriterierna för konventionsoperation. Så bara för att gå tillbaka till det här med operation och cytostatika vid peritoneal sjukdom. Ja, oselekterat var det inte en bra idé.

Men selekterar man rätt patienter så verkar det ha en väldigt bra effekt. Och då framförallt så verkar man ha ännu bättre effekt om man har haft en behandling med intraperitoneal cytostatika behandling. Tittar man på biverkningar så som jag nämnde tidigare så man ger en ganska låg dos intraperitoneal paclitaxel och upptaget vad vi vet systemiskt är väldigt lågt så att biverkningarna är Inte alls [00:22:00] särskilt anmärkningsvärda skulle jag säga.

De flesta biverkningarna som finns listade här som de vanliga biverkningarna är ju relaterade till den systemiska behandlingen med benmärgstox, levepåverkan, illamående, fatig och neuropatier, så det är framförallt den intravenösa behandlingen som ger de här biverkningarna, så det är väldigt vältolererad Det man vet är att man under infusionen, det som har varit begränsande i fas 1-studier framförallt har ju varit buksmärta vid infusion men det har varit övergående och ingenting som har rapporterats i den här studien här.

Så om man sammanfattar den evidensen som finns idag så verkar det som att upprepad intraperitoneal cytostatika med paclitaxel via en subcutanport i buken. Det verkar ju förlänga överlevnaden hos ventrikelcancerpatienter med peritoneal metastasering. Och då baserat från data [00:23:00] från Dragan01 nu så är det ju högsta analytiskt att intraperitoneal paclitaxel blir en del av Standard of care i Asien.

Däremot så har vi en begränsning av de studier som jag presenterat här med Dragan01 och FINEX-GC att det är ju begränsat till en asiatisk population. Det är också lite annorlunda cytostatiska regimer än vad vi använder här i västregionen Vi vet ju att asiatisk och västerländsk population skiljer sig en del gällande behandlingseffekter när det gäller ventrikelcancer och därför så kommer sannolikt inte intraperitoneal paklitaxel bli en del av standardbehandlingen inom väst om inte vi har robusta data för en västerländsk population.

Så en fas 3-studie en fas 3-RCT för en västerländsk population behövs alltså för de här patienterna för [00:24:00] att det här ska bli en del av behandlingsregimen i väst Och då har vi då initiativ från Karolinska. Det är jag tillsammans med Magnus Nilsson på ÖAK som är kirurg. Vi har tillsammans då tagit initiativ till att Starta en randomiserad fas 3-studie där vi bygger på samma koncept som de asiatiska studierna.

Vi ger intraperitoneal paklitaxel plus vanlig standardbehandling. Och så randomiserar vi patienter mellan antingen tillägg intraperitoneal paklitaxel eller standardbehandling. Tanken är att studien ska vara en pragmatisk studie så att vi tillåter även tilläggsbehandlingar med immunterapi, Antihärdets få behandling men också eventuellt nya tilläggsbehandlingar som blir godkända under tiden som studien är igång Med det här så kommer vi ha [00:25:00] associerade translationella studier eftersom vi har en port där vi kan ge vätska så kan man också dra ut vätska.

Så här kommer vi att ta en hel del prover varje gång patienterna får behandling så kan man ta ut och analysera tumör mikromiljö, hur det ser ut i proverna, hur patienterna, hur immunologiska subsets och så Andra biologiska mekanismer förändras under behandlingens gång för att utveckla nya terapier och förstå biologin bakom det här.

Det primära utfallsmåttet är ju överlevnad och sen vill vi ju såklart titta på toxicitet i och med att vi kombinerar olika behandlingar men också livskvalitet, hur många som faktiskt går över till Det som inte är en del av den här studien är ju då att de kan opereras om de [00:26:00] uppfyller kriterierna och det kommer bli nästa del och där finns det pågående fastighetsstudier som man kan inkludera sig i framöver om man uppfyller de kriterierna.

Men också då olika molekylära analyser i blod, biopsier men också då arkites och buksköljvätska. Studien är designad för Power med 262 patienter Men eftersom vi inte har några data från västerländska patienter så är det en väldigt snygg design av en studie statistiskt sett Det är en adaptiv design så att man gör en interimsanalys efter 110 event har hänt bara för att se om man faller in i en Liksom en zon där man tror att man kan få signifikans och det finns ju tre utfall, antingen så är man redan där vid intringsanalysen positiv då kan man avsluta studien för att man har statistisk [00:27:00] signifikans eller så hamnar man i någonstans promising zone där man tror att man kan få signifikans men man uppnår inte riktigt power och då kan man göra en rekalkylering till maximalt 340 patienter men såklart med påverkat alfa.

Eller så hamnar man i fertility zone där man redan här nu vet att vi kommer inte få signifikans för våra patienter och då avslutar man studien där.

Den här veckan innan påsk ska vi skicka in ansökningar till CETIS och då hoppas vi kunna starta igång studien i augusti i år. Det är en multicenterstudie som kommer att göras i Europa och de sajter som nu redan är aktuella i första ansökningsomgången är en del sajter i Sverige. Nederländerna Italien och Norge.

Och sen har vi flera sites i Europa som är intresserade och [00:28:00] på gång. Och framförallt då som jag tycker är väldigt kul är det tyska AIO-nätverket som nu söker pengar för att kunna delta i studien. Så det här hoppas vi kommer kunna förändra standard of care i Sverige. Så att får man ett positivt resultat så tror vi att även intraperitoneal paclitaxel kommer kunna bli en del av behandlingsregimen för ventrikelcancerpatienter i väst.

Men där får vi vänta några år på resultat. Och med det så vill jag bara tacka för mig. Och man får gärna ställa frågor och mejla mig om det är någonting man kommer få.

Renske Altena: Vad fint! Stort tack, Lisa, för en väldigt bra presentation och en mycket spännande studie också. Och hoppas att det kommer att gå smidigt genom CT så att ni kan dra igång studien snart.

Lisa Liu Burström: Ja, precis.

Renske Altena: Hur är de här patienterna som den här studien är utvecklad för eller inriktad [00:29:00] på, är det då patienter För du skrev att de får inte ha andra metastaslokaler förutom peritoneum. Är det då bara synkron eller kan det också vara metakron sjukdomsspridning? Mm precis.

Lisa Liu Burström: Vi har diskuterat det här ganska genomgående och det är klart att vi har konsulterat olika onkologer runt om i Europa bland annat de ledande onkologerna inom ventrikelcancer Florian Lordick och Elisabeth Smith i Europa och folk har ju lite olika åsikter kring det här men vi har landat i att Att det är ju framförallt såklart synkron metastasering men vi tillåter också metakron så länge det finns en tidsfrist.

Alltså det vill säga det har gått mer än sex månader För vi tror ju såklart att har man ett snabbt recidiv efter en perioperativ behandling och operation så har man ju en helt annan [00:30:00] biologi jämfört med om man får sjukdomen senare. Så allt handlar ju väldigt mycket om, vilket jag tror att det kommer bli mer och mer, en selektion av vilka patienter som ska ha vilken behandling.

Så här handlar det också om att vi ska selektera rätt patienter.

Renske Altena: Hur brukar en sån sjukdom utveckla sig då om man bara har peritonean spridning av ventrikokancer? Är det då där man ser progress eller blir det nästa fas att man har progress till andra organer? Och jag funderade på det eftersom... Så frågan är, ska man då inte bära nöje sig med intraperitonea och baklitaxel och låta det intravenösa vara för stunden om patienter ändå inte har spridning till andra ställen

Lisa Liu Burström: Ja precis, jag har inga direkta siffror på allt det här men det är klart att ofta så har man ju primärtumören [00:31:00] kvar så där behöver man ju i sådana fall oftast en systembehandling För själva primärtumören i ventriken men i vissa fall så kan det absolut vara så att man bara har peritoneal spridning och man inte får mer metastasering i övrigt och här finns det ju, jag vet det till exempel när vi har haft dialog med dem i Asien i Singapore där de har kört det här en hel del att de till och med kör maintenance, behandling med intraperitoneal paclitaxel och tanken eller min tanke har ju varit väldigt mycket att Det här är ju bara ett startskott för den här behandlingen.

Så att här i den här studien så begränsar man det till dem med endast peritoneal metastasering. Men det är ju också på grund av att vi tror att man har ju en annan biologi Har man en spridning hematogent men också peritonealt så har man olika biologi av sjukdomen. Så för att [00:32:00] selektera rätt. Och inte blanda upp studiepopulationen så kör vi enbart peritoneal metastasering.

Men förhoppningen framöver är att det ska vara generaliserbart även hos patienter med kanske levemetastaser eller körtelmetastaser. Och här är det lockande också att framöver kanske testa då maintenance intraperitoneal behandling om man då har mycket toxicitet av den systemiska behandlingen men då bara peritoneal metastasering.

Renske Altena: Finns det Absoluta Kontradikationer för EPS-cytostatika

Lisa Liu Burström: Ja alltså det är ju framförallt det gör man när man är allergisk mot något ämne såklart. Sen är det ju, man behöver ändå operera in, alltså man kan ju inte ha en massa fackbildning. Det måste liksom, cytostatiken måste kunna komma runt i bukhålan.

Så det kan inte [00:33:00] vara så att man har genomgått en massa. Extensiva bukoperationer ha mycket aderenser det måste gå att få in själva porten såklart också så det är väl egentligen det framförallt som jag skulle säga är de absoluta kontraindikationerna

Renske Altena: Ja Det finns mycket mer att prata om och mycket mer att fråga men jag tror att vi får nöja oss just nu med den här väldigt bra föreläsningen som du höll i Lisa.

Jättestort tack och tack ni alla som tittade eller lyssnade och vi ses snart igen. Hej då! Tack så mycket, hejdå